Protokollet fran Riksbankens mote den 20 april publiceras i dag.

Oj, oj, oj!

Vilken dysterhet!

Vice riksbankschef Lars E.O. Svensson konstaterade att bilden av utvecklingen i omvärlden är mycket dyster. Svensson menade att många indikatorer på den globala ekonomin nu utvecklas på ett liknande sätt som i början av den stora depressionen, vilket väcker oro.

Vice riksbankschef Lars Nyberg delade i allt väsentligt den mörka synen på utvecklingen i omvärlden. Världshandeln har fortsatt att falla kraftigt. Kapitalinflödena till de flesta utvecklingsekonomier har i stort sett avstannat. Arbetslösheten har nått rekordnivåer i många länder och förväntas öka ytterligare. I Europa syns inga positiva tecken. Nyberg menade dock att om man ska leta efter ljusglimtar kan man möjligen hitta sådana på den amerikanska bostadsmarknaden. Det byggs för litet och ökningen av antalet hushåll i den amerikanska ekonomin - cirka 1,5 miljoner per år - överstiger klart det antal nya bostäder som byggs. Om nu botten är nådd på den amerikanska bostadsmarknaden, där problemen en gångs startade, så är detta en viktig signal.

Om kreditmarknaden utanför bankerna kan börja fungera bättre, trots att den reala ekonomin förblir svag, vore detta naturligtvis till god hjälp för att bromsa den negativa konjunkturutvecklingen.

Vice riksbankschef Karolina Ekholm delade den dystra bilden och såg i princip inga ljuspunkter. Den realekonomiska utvecklingen i USA och Europa har varit sämre än förväntat. Ekholm höll med Nyberg om att det finns vissa tecken på ljusning när det gäller de finansiella marknaderna i USA. Det är dock långt ifrån säkert att detta innebär att botten är nådd. Erfarenheterna från 1930-talet visar att en djup nedgång kan involvera temporära uppgångar. Dessutom fortsätter den realekonomiska nedgången i USA med fallande sysselsättning och ökad arbetslöshet.

Förste vice riksbankschef Svante Öberg betonade att BNP-tillväxten i världen reviderats ned kraftigt sedan februari och beräknas nu i underlaget för det penningpolitiska beslutet bli omkring minus 1 procent 2009 och strax över 2 procent 2010. Han menade att det är rimligt som ett huvudscenario men gjorde bedömningen att risken att utvecklingen blir ännu sämre trots den kraftiga nedrevideringen fortfarande överväger. Öberg fortsatte genom att utveckla detta resonemang.

Internationella valutafonden (IMF) har nu börjat offentliggöra sitt underlag inför vårmötena nästa helg. Den nuvarande finansiella krisen kommer enligt IMF troligen att resultera i en ovanligt lång och allvarlig recession på grund av krisens finansiella och globala karaktär. IMF baserar sin analys på tidigare recessioner i 21 utvecklade länder sedan 1960. IMF når slutsatsen att recessioner associerade med finansiella kriser tenderar att vara allvarligare och att återhämtningarna tenderar att vara långsammare än normalt. Om recessionerna dessutom är globalt synkroniserade tenderar de att vara ännu längre och att följas av ännu svagare återhämtningar.

Öberg tyckte att man kunde dra tre slutsatser.

1)För det första finns det en risk att recessionen till och med blir djupare och mer långvarig än förutspått.

2)För det andra är risken påtaglig för att ytterligare problem tillstöter i tillväxtländerna i östra Europa.

3)För det tredje kommer en återhämtning troligen att ta sin början i USA. Vidare höll Öberg med Nyberg om att tecken på en vändning på bostadsmarknaden i USA skulle vara mycket välkomna.

Riksbankschef Stefan Ingves betonade att det sedan det förra mötet skett en omfattande nedrevidering av konjunkturutvecklingen i omvärlden. Riksbanken räknar nu med den svagaste konjunkturen i fredstid sedan 1930-talets världsomspännande depression. Krisen utlöstes av en vändning i kreditcykeln efter en period av växande finansiella och globala obalanser. Från att till en början beskrivits som en i allt väsentligt finansiell kris har nu den ekonomiska utvecklingen övergått till en allmän, global, makroekonomisk kris men med kvarstående svåra finansmarknadsproblem. Ingves höll med Nyberg om att läget på de finansiella marknaderna inte hade försämrats, men det fanns problem kvar att hantera.

Myndigheterna i olika länder har vidtagit ett stort antal konventionella och icke-konventionella policyåtgärder. En viktig fråga är om detta kan minska pessimismen och ingjuta framtidstro. Med alla de åtgärder som nu vidtagits står världsekonomin inte inför en finansiell härdsmälta. Det finansiella systemet fungerar hjälpligt, men enbart som ett resultat av massiva offentliga stödinsatser. Samarbetet mellan centralbankerna om likviditetstillförsel i utländsk valuta har också utvidgats. De här åtgärderna löser dock inte olika bankers kapitalproblem. Av det skälet är det inte särskilt överraskande att den internationella diskussionen idag är mera inriktad på solvens än likviditet. Det skulle vara mycket välkommet om många länder på ett effektivt och transparent sätt kunde skilja dåliga banker från goda.

Detta har jag citerat fran Riksbankens protokoll fran den 20 april.