Ibland jobbar man hårt för att få sin dröm eller drömmar förverkligade. I företagsekonomiska termer pratar man istället om mål för människor och företag. Den som ”driver” omkring i livet utan påtagliga mål förvandlas ofta till offer för omständigheterna i ”målrobotarnas” ögon. Alla skall vara lika idag och ha kändisskapet som mål eller åtminstone ha kändisskapets skvaller som största intresse. Den som intresserar sig för vetenskap, religion, politik, konst, aktier, musik , idrott och till och med socialt umgänge utanför datorn och nätets konstgjorda värld är lite utanför. Tyvärr blir kontakten med verkliga människor så småningom plågsam för ”datorbarnen”. Fetma och dålig social kompetens är ingen bra utgångspunkt för att kunna förverkliga nästa livsdröm, som är att få arbete och skaffa familj enligt flera samstämmiga enkäter.

Lite på samma sätt är det med makthavarnas och de rikas nätverk. De som är innanför detta nätverk kan bygga och mörka sina egna makt- förmåns- löne- bonus- och pensionsregler med stöd av likasinnade. Den som inte spelar med blir utfrusen och mobbad av de andra. Vi har sett både fackliga representanter och statliga styrelseledamöter jamsa med i beslut om bonusar och andra förmåner för förvaltning av pensioner, försäkringar, aktieägares pengar, insättarnas pengar och så vidare. Eftersom detta nätverk mest bara umgås med varandra och de som kommer från andra sektorer likt kameleonter växlar skepnad då de rör sig mellan samhällsskikten - de mycket rika, de rika, de mindre rika och de minst rika. De fattiga finns inte i välfärdslandet Sverige. Det gamla hedersordet arbetare finns bara kvar hos en del småbönder. På storgårdarna är ordet snart ute när datorstyrda maskiner, mjölkrobotar och traktorer även där tar över det mänskliga arbetet. Värdens starkaste bonde Magnus måste ju lyfta skrot och dansa för att få den motion som bondelivet inte ger längre.

Förutom drömmen om olika livs och företagsmål finns drömmen som en , ibland underhållande och ibland hemsk upplevelse när vi sover. Ibland kommer vi ihåg drömmen när vi vaknar ibland inte. Ibland kan vi bli sanndrömmare.

Igår upptäckte jag att jag blivit sanndrömmare när jag tittade på Melodifestivalen. Från ett hopplöst utgångsläge när experterna lagt sina röster tog allmänheten över och röstade fram melodin ”la voix” med Malena Ernman till en förstaplats. Det liknar lite det som hänt i bonusdiskussionen – när allmänheten tycker att något är rätt eller fel och visar det i ord och protester utan våld kan mycket hända. Det var så muren föll i Berlin och Boris Jeltsin blev Rysslands store hjälte på Röda Torget i Moskva. På Himmelska Fridens Torg i Peking, Kina blev drömmen en mardröm.

I min blogg ”Hur långt orkar det enda loket” drömde jag i slutet att jag hörde en operasångerska som deltog i Melodifestivalen – nästan himmelskt vackert - sjunga en sång precis innan tåget kom tillbaka till startstationen HÖGKONJUNTUR. Bloggen handlade givetvis lite om ekonomi också, bland annat om frågan om Kina kan dra övriga världen ur lågkonjunkturen. Jag fortsätter med lite allvar där.
Första delen av räddningsplanen för finanskrisen i USA har inte börjat fungera än. Många ekonomer anser att USA dels måste satsa mer pengar för att rädda banksystemet och förtroendet för bankerna. Sverigemodellen är högaktuell och Bo Lundgren är just nu i USA för att hjälpa dem med tankegångarna att plocka bort förgiftade krediter och placera i en särskild statlig bank och tillfälligt ta över eller bli bestämmande delägare och i de svagaste bankerna och dessutom garantera deras kreditvärdighet. Sverige satsade under 1990-talets bankkris 4 % av BNP, vilket motsvarar 600 miljarder dollar i USA idag. Man stred där nyligen i senat och kongress om ”ett spott i havet” jämfört med Sveriges och även Japans satsning på sina 1990-talskriser. I USA fick Obama med nöd och näppe igenom 700 miljarder dollar dessutom med spridd satsning på banker, investeringar och industristöd. Japan höll på att komma ur sin ”likviditetsfälla” men den globala krisen kom ikapp dem och de har stora problem igen eftersom den inhemska efterfrågan inte vuxit mycket sedan 1990-talets kris. Ålderstrukturen och den låga räntan 0,5 % göt det inte lättare. Japan har visserligen amerikanska statsobligationer till ett värde av 630 miljarder dollar. Hur man skall använda reserven vet man inte - vem köper? Om samtal med USA förekommer är för mig okänt.

Kina är också djupt oroade. De har visserligen världens största valutareserv på 1,95 biljoner dollar(slutet av december). De har investerat stora pengar i industri och fastigheter i USA. Dessa investeringar går inte lysande just nu och tillgångsvärdena sjunker snabbt. Dessutom har Kina amerikanska statspapper till ett värde av 727 miljarder dollar – vem köper? Löptider för både de japanska och kinesiska obligationsinnehaven är okända och alltså även tidpunkten när USA måste lösa in dem eller eventuellt förnya dem. En hel del amerikanska statsobligationer finns även i Europa och Ryssland, men ingen utom inblandade känner till beloppen. USA har många att förhandla med och mycket pengar att förhandla om. Clintons snabba charmbesök till olika länder har säkert en del med detta att göra. USA har många problem som måste lösas mycket snabbt så att produktionen ökar och arbetslösheten minskar. Dröjer det för länge kan hela världen hamna i depressionens likviditetsfälla. Kina har fördelen att man i detta läge har en reglerad statsekonomi som inte är smittat av övriga världens ”smarta” finansinstrument som investeringsbanker (riskbanker i USA), subprimelån, hedgefonder, blankning ,optioner, warranter mm som gör att stora aktörer kan förvrida hela marknader och valutor och tjäna stora pengar(t.ex Soros).Rena bedragare med ”pyramidspel”har också gömt sig i den lysande ekonomin som blev mörk.

Kina och Bo Lundgren är hoppet och vägen till HÖGKONJUNKTUREN. Drömmar är bra – antingen slår dom in och man blir hyllad för det man såg i drömmen eller också kan man säga: ”Det var ju bara en dröm” om det slår fel. Let my dream come true!