Ja, som rubriken här ovan antyder så har jag faktiskt blivit skrämd, skrämd riktigt ordentligt, av mitt aktiesparande och nu talar jag inte om häftiga kursfall eller deklarationsärenden - sådant hör ju faktiskt, om man nu skall vara riktigt ärlig, till aktiesparandets tjusning.

Min historia börjar, som många andra, av ett telefonsamtal en sen vardagskväll från en vän på väg ut i vuxenlivets öden och äventyr. Min vän hade blivit erbjuden att köpa aktier i ett bolag som var på väg att bli noterat. Det var ett riktigt kanon-erbjudande som min vän hade fått. Bolagets affärsidé var direkt vattentätt och kunde bara inte slå fel. Bolagets VD talade på hemsidan om en uppgång på över 100% i aktiekursen bara under första aktieåret. Att sedan en svensk nationell aktieorganisation noterat i sin tidning att bolaget var på väg ut på den svenska aktiemarknaden borgade ju också för viss säkerhet enligt min vän.

Bara för att vi var så goda vänner ringde nu min vän mig för att höra om inte jag också var intresserad av det här unika erbjudandet och - om jag trots allt inte hade det ekonomiska sinneslag som behövs för att lyckas på på aktiemarknaden (vilket jag, oss emellan, vet att jag inte har) - kunde jag alltid hjälpa honom att samla in information om bolaget genom att deltaga på ett av deras infomöten som skulle ske i min hemstad under en nationell sk. road-show som bolaget var ute på.

Dum som jag var ställde jag upp.

Vi var cirka 8 deltagare på informationsmötet som ägde rum i en av de mest fashionablaste platser jag vet om. - Genom fönstret som vette ut mot korridoren i konferensdelen av anläggningen kunde jag se en verklig kändis i nöjesvärlden repetera ett sångnummer som det skulle uppträdas med senare under kvällen i anläggningen.

Nåja, vi satt en timme och lyssnade på anförandet VD höll i. Allt verkade korrekt även om jag inte tyckte om bristen på tryckt material.

Hur som helst så berättade jag utan omsvep för min kamrat mina känslor efter mötet. Att jag inte kunde se något fel på något som man sagt mer än att jag gärna hade velat sett något tryckt material.

Ungefär en vecka efter mitt besök på det här informationsmötet började telefonen ringa. En dam sökte mig och ville att jag skulle köpa aktier i bolaget. - Jag hade ju gått på informationsmötet och det skulle ju vara minst sagt synd om jag missade ett ypperligt tillfälle för en riktigt fin investering. Vill minnas att jag tyckte att damen var väldigt forcerande och blev inte lite förvånad när hon erbjöd mig att köpa en mindre aktiepost i bolaget när jag uttryckt ett klart nej till det höga pris som en ordinarie aktiepost avsåg. - Jag bad om betänketid för att sedan slå till. - Summan var ju så låg så det skulle inte spela någon roll om bolaget gick åt pipan.

Plötsligt började skriftlig information komma från bolaget. - Vi aktieägare började bjudas in på besök samt resor till självkostnadspris m.m. - inget för mig men ändå. (Min kamrat var förresten lite sur på mig för att jag hela tiden sa nej.) Sedan fick vi brev från VPC om att aktierna hade kommit in på VP-kontot och allt kändes mycket bra under cirka en månad tills man fick ett nytt brev som sade att aktierna blivit utbokade…

Plötsligt började saker och ting gå negativt för bolaget och man började tala om att göra en ny emission. - Jag var inte med på den men min kamrat. Efter ytterligare 6 månader var det dax på nytt. 2 påminnelser, 3 påminnelser som mer eller mindre började andas att man bara skulle vara med och hjälpa företaget med pengar och sedan… Ja sedan avgick VD med omedelbar verkan och strax därefter började en historia rullas upp där jag förstod att den här filmen Boiler room som visats då och då på TV kanske trots allt har en gnutta sanning i sig.

Bolaget finns idag inte längre men det kommer troligen att dröja åtskilliga år innan konkursen är avslutad då det fanns saker först måste utredas (bland annat lämnades en polisanmälan in av större aktieägare och den nye VDn). - Jag gjorde med andra ord en penningförlust vilket i sig inte var så farligt - utan en smäll man kan ta - men tanken på min kamrat och andra som kanske satsat sina livs besparingar på företaget samtidigt som en historia man inte kunnat drömma började rullas upp gjorde mig minst sagt rädd.

Vad jag vill ha sagt med ovanstående historia är kort och gott som följer: Allt är inte guld som glimmar och i synnerhet inte i aktiebranschen.