På nätet finns berättelsen om en korttidshandlare som började bra, men slutade bankrutt. Daytrading är inte lätt för alla.

Bushbaby inser rätt snart att courtaget är en betydande utgift, när vinsterna bara blir tioöringar. Han kommenterar:

Internetmäklarna, vilka blodiglar…

Drömmen om rikedom hägrar. Det går upp och det går ned. En dag skriver Bushbaby

Nu har jag till sist sålt mina ångestframkallande guldgruve-fonder och är således helt likvid. Även om det var lite roligt att känna sig som Joakim von Anka med guldgruvor och allt, hade det varit ännu roligare om jag sluppit bli lika fattig som Kalle Anka på kuppen.

Det som gör bloggen trevlig att läsa är att han inte undanhåller några hemligheter.

Tyvärr missade jag halva nedgången eftersom jag åt frukost. Slarvet gjorde att jag gick in halvvägs ner fallet. (dagens första fel)

Måhända är Bushbaby en bättre analytiker än tradare?

Sen kom mitt slutliga fel. Girigheten ersattes av desperation och jag gick in i BEAR igen helt baserat på önsketänkande om kursvändning och viljan att… ni har hört det förr gott folk… vinna tillbaka det jag förlorat. Denna gång blev förlusten mer kännbar och jag stoppade ut mig själv en bra bit under köpvärdet.

Den konklusion han gör visar på stor insikt:

Sammanfattning:
Idag har jag lyckats med två dumheter jag själv hånat andra för att ha gjort.
1) Bryta mina egna handelsregler
2) Panikköpa för att vinna tillbaka en förlust, mao inte kunnat acceptera en förlustaffär.

——

Kalles Farsa har i sina förstklassiga daytradingreflexioner betonat vikten av att ha realtid. Uppenbarligen hade Bushaby behövt höra detta innan han började med sitt handelsexperiment:

Dessutom måste jag beklaga mig över Avanzas usla kursdiagrams-uppdatering. Siffrorna stämmer förvisso, men diagrammen släpar ju efter mer än Kapten Kroks träben. Detta bidrog (om jag får skylla ifrån mig, vilket jag egentligen inte får) i viss mån till att vilseleda mig i mitt beslutsfattande idag.

Själv använder jag mig av Nordnets Wintrade, med realtidsdiagram, men jag kan bedyra att det ändå kan vara svårt att följa med i svängarna.

En intressant iakttagelse, är att låtsasförsöken ofta lyckas bättre än den riktiga handeln med verkliga pengar:

Mitt pappershandlande gick desto bättre, med 6 av 9 förutsägelser som stämde.

Ett välkänt fenomen är att pysket kan spela stora spratt. Följande skildring speglar hela processen från köp till försäljning, och dessuom upplevelsen efteråt:

Att trada är spännande.

**Varje gång jag trycker på köp-knappen genomfars jag av ett litet pirr. “Hur ska detta sluta?” tänker jag lite upphetsat. När jag sedan följer aktiekursen hoppar hjärtat till lite varje gång en kursrörelse blir synlig. När jag till slut gör avslutet kommer jag att känna mig nöjd eller missnöjd beroende på om jag gått med vinst eller förlust.

Alla dessa känslor är FEL. Det rätta förhållningssättet till känslor i samband med handel är INGA känslor.**

Inledningsvis, när han började skrev Bushbaby:

Daytrading är en oerhört fascinerande verksamhet, men jag är till fullo medveten om vilket svårt hantverk det är att bemästra.

Han kunde då inte ana att det skulle bli för svårt för honom. Det slutade med att han efter ett par månader var tvungen att kapitulera på grund av brist på kapital.

http://bbdt.blogspot.com/2007/11/ntligen-likvid.html

..