Jag har en teori om varför det kan gå upp så fort på börsen. Det rätta värdet på ett bolag går aldrig att fastställa exakt, man får helt enkelt göra en bedömning mellan tummen och pekfingret. Ben Graham brukade säga att man inte kan veta en kvinnas ålder men man kan göra en ungefärlig bedömning, hon är i 50-årsåldern.
Jag litar mer på att en akties kurs är på rätt nivå om den handlats mellan 80 och 120 kr under en treårsperiod, än ett plötsligt fall till 30 kr utan några bolagsspecifika nyheter. Man får inte glömma att väldigt många aktier säljs till Kalle Anka priser eftersom kanske 20 % är i stort behov av kontanter. Låt mig exemplifiera:
Ett bolag har 100 stycken ägare och varje andel är värd 10 000 kr. Det totala värdet uppgår till en miljon kronor. Fem personer hamnar i svårigheter under finanskrisen och lyckas hitta några köpare som bjuder 4000 kr per andel. Innebär det verkligen att hela bolaget numera är värt 400 000 kr, bara för att fem personer möjligtvis gjorde en dum affär. Min gissning är att det ofta är värt åtminstone 20-30 % mer bland annat därför att en köpare som vill ha hela bolaget måste bjuda mer än 4000 kr per andel för att få med sig alla ägarna. Man ser till den senaste transaktionen till en mycket låg kurs och gör ett antagande att alla andra ägare är lika ”dumma”. Därför kan det sjunka mer och mer, köparna väntar, de vågar inte köpa på sig mer och ett fåtal säljare måste sälja.
Ett annat faktum som stödjer mitt resonemang är att det går så otroligt fort sedan man träffat en botten till att nå den tidigare toppen. Historiskt har det visat sig att kurserna bör vara tillbaka på samma nivå som sommaren 2007 om ungefär 15 månader om vi nu har träffat botten. Låt oss hoppas att historien återupprepas.