Clinical Laserthermia Systems - En intervju med..

2019-01-16 14:20

Han skrev nyligen, "CLS, för bra för att vara sant", han är återfallsentreprenör och en utav initiativtagarna tillika medgrundarna till CLS. Uppfinningsrikedom och teknisk utveckling är en del utav hans vardag och i detta blogginlägg har jag fått äran att ställa ett antal frågor till ingen mindre än Pär H. Henriksson.

Som kort repetition så lyfter jag fram några rubriker för att sammanfatta senare tids händelser för CLS del varefter intervjun med Pär H Henriksson följer.

• CLS: Desert Medical Imaging väljer TRANBERG®-systemet för klinisk studie inom MR-guidad FLA för prostatacancer
• CLS har avslutat sina kliniska studier inom ramen för Horizon2020, interimsrapport kommer att vara klar i november 2018
• CLS ingår avtal med IGT för utveckling och kommersialisering av produkt inom MR-ledd temperaturövervakning
• CLS och MRI Interventions ingår avtal för utveckling av nästa generations plattformar för navigering och laserablation för neurokirurgi
• CLS rapport till EUs Horizon2020 visar fortsatt lovande överlevnadsresultat för imILT-behandling av bukspottkörtelcancer
• CLS tecknar distributionsavtal med MRI Interventions med exklusiv rätt till försäljning av CLS produkter i USA och Kanada
• CLS erhåller uppgraderat ISO-certifikat
• CLS får ny order avseende engångsmaterial från UTMB i USA, för behandling av tidig prostatacancer
• CLS tecknar avtal med med Siemens Healthineers för optimal anpassning av TRANBERG-produkterna till Siemens Healthineers världsledande Magnetom MRI scanners

Intervju med Pär H Henriksson

Charles: Vi fick en inblick i CLS begynnelse genom ditt blogginlägg på henriksson.se men låt oss ta vid från begynnelsen och arbeta oss framåt.

Strax innan du och Karl-Göran Tranberg tog i hand och bestämde er för att formera CLS så hade du genom Bertil Persson lärt känna Tranberg och några år senare när du avslutat ditt arbete på Wallsten Medical så återförenades du med Tranberg i Lund.

Hur gick snacket i korridorerna vid denna tid (sent 90-tal) angående Tranbergs experimentella metod?

Pär: Först måste jag understryka att mina svar är baserade på min privata syn och mina kunskaper. Jag lämnade CLS för ett antal år sen och har idag ingen som helst insyn i bolaget. Jag är tekniker och inte medicinskt skolad även om jag spenderat mycket tid i samarbeten med aktörer inom vården och deltagit vid ett mycket stort antal operationer runt om i världen, de allra flesta dock utanför CLS intressesfär. Jag har, via bolag, en hel del aktier kvar vilket på något sätt visar att jag tror på tekniken.

Lund är ett universitetssjukhus, på dessa finns alltid olika läger för och emot. Det fanns allt från mycket intresserade och entusiastiska supporters till skeptiker. På en kirurgisk klinik finns det alltid en konservativ grupp som tycker att en kniv är lösningen på de flesta problem som hamnar på bordet. Det som komplicerar situationen lite är att det finns en viss konkurrens mellan radiofysiker som arbetar främst med bestrålning och kirurger. När det gäller kliniker utanför sjukhuset, särskilt internationellt, så tror jag intresset och tron på tekniken var mer befäst än lokalt vilket kanske bekräftar tesen ”du blir aldrig profet i din egen hemstad” eller vad man nu brukar säga.

Charles: Under forskningsåren genomförde Tranberg imILT-behandlingar på 72 patienter, en variation av bröst, lever och pankreascancer behandlades och över hälften av dess svårt sjuka patienter botades. Som du själv skrev på din blogg,

"I samband med ett gemensamt besök på Medicin Tekniska Avdelningen, MTA, berättade Kalle om sina framgångar med Lasersystemet. Om patienter med en riktigt dålig prognos som han hade hjälpt eller till och med botat.

När vi gick i kulverten från MTA kände jag hur hans berättelser om patienter som han och gruppen behandlat verkligen grep tag i mig och fick nackhåren att resa sig. Jag sa till Kalle; ”detta är alldeles för bra att vara ett lokalt forskningsprojekt i Lund, vi borde starta ett företag, göra en produkt och sprida tekniken”. Till min förvåning höll Kalle med och replikerade ”jag spelar tennis med en ekonom som vi borde ha med i företaget, Lars-Erik Eriksson”. Kalle introducerade LEE några dagar senare, resten är, som dom säger, historia!"

Charles: När dessa 72 patienter behandlades så utfördes dessa med en laboratorieutrustning och när ni gjorde slag i saken och bestämde er för att metod och produkt skulle kommersialiseras stod ni dels inför ett tekniskt förfinande arbete men även ett innovativt nyskapande tänk för att skapa en gångbar kommersiell produkt. Vilka var de främsta tekniska utmaningarna du såg utifrån ditt perspektiv som ingenjör och uppfinnare?

Pär: Historiskt så handlar det egentligen om mer än en utrustning. De första var baserade på en kraftfull Yag laser som försåg temperaturmätning och extern styrning via PC. Därefter gjordes försök med en kirurgisk diodlaser med betydligt lägre effekt, en annan våglängd och ett mer förfinat styrsystem.

Jag är utvecklare och jag har inte förmågan att se utmaningarna som något problem, det är ett jobb som skall göras och det finns ett antal moment. Som utvecklare ligger det i sakens natur att se lösningar och inte problem. Naturligtvis fanns det moment som var svårare än andra. Exempelvis att hitta en leverantör av själva laserdioden, ljuskopplingar och fibern. Det fanns fibers men ”jag” ville ha en egen fiber med speciella egenskaper.

När man utvecklar en i grunden komplicerad produkt är det alltid en svår balansgång att hitta ett användarinterface som är enkelt att förstå ur användarens synvinkel. Apparaten kommer att användas då och då, många risker och incidenter är kopplade till att användaren gör fel. Och skälet till att han eller hon gör fel är ofta att de använder utrustningen för sällan eller att den är för komplex. Som konstruktör och formgivare är det min uppgift att se till att användaren förstår hur maskinen funkar och även om han inte gör rätt, så skall maskinen alltid vara säker för såväl patient som användare. Detta är alltid en utmaning!

Charles: Sett till uppfinningshöjd, vad gör dig mest stolt sett till den tekniska utvecklingen för CLS produkter och sedermera det kompletta Tranberg-systemet?

Pär: Det som gör mej mest stolt är att jag triggade igång hela processen.

Jag är också stolt över teamet som jag satte ihop bestående av fyra-fem mycket professionella fackmän från min egen sfär (konsultpartners AB). I princip utvecklade vi hela systemet på sex veckor. En produkt med 4 laserljuskällor, 32 temperaturmätpunkter, ett styrsystem och en grafisk presentationsenhet med pekskärm. I systemet fanns det sju samverkande mikrokontrollers sammankopplade via en höghastighetsbuss och en panel PC. Allt utvecklat från grunden av teamet inklusive en kapsling av glasfiber.

Utöver detta finns det ett antal patent där mina bidrag har varit avgörande.

Charles: CLS har sedan en tid tillbaka förvärvat patent och maskiner från LMTB som är avgörande för säkra produktionen av den välrenommerade icke-kylda diffusorfibern. Denna har konstruerats med hjälp av en unik mikrostrukturering som i sin tur ger möjlighet till den jämna ljusspridning och den höga precision som krävs vid uppvärmning av mjuk vävnad, cancertumörer i känsliga organ eller nära kritiska vävnadsstrukturer. Men diffusorn har även tillåtit för att genomföra större ablationer dvs. med hjälp av denna fiber kan större cancertumörer även behandlas.

Kan du berätta lite mer om fibern och vad som gör denna så unik? 

Pär: Nej det kan jag inte, denna diffusor har förmodligen tillkommit efter min tid med insyn i CLS. Jag kan däremot försöka att förklara lite varför diffusorn är så viktigt. Den kräver att man förstår lite om hur behandlingen går till.

Målet med behandlingen är att uppnå en stabil och homogen temperatur på ca 45 – 46 grader i en så stor volym som möjligt. Skälet till att denna temperatur har valts är att syftet är att döda cellerna men inte koagulera och förstöra cellkärnan.

Det finns många sätt att värma, enklast är att använda en elektrisk värme-prob, typ doppvärmare. Med en sådan överförs värme från probens mantelyta, genom värmeledning, till vävnaden. Det kommer att ta tid och endast en låg energi kan tillföras på detta sätt. Ökar man energin kommer temperaturen att stiga och vävnaden kommer att koagulera eller i värsta fall karboniseras och få en sämre värmeledning. En nackdel är också att det finns en elektrisk kontakt till omvärlden och kraftkällan som gör det mer riskfyllt och därmed regulatoriska svårare.

Ett annat alternativ är att använda hetvatten och någon form av värmeväxlare. Denna teknik har samma nackdelar som el-proben vad gäller värmeledning men också problemet att tillförsel av varmvatten måste isoleras så vävnaden intill tillförselslangen inte skadas.

En fiffigare metod är radiofrekvens eller mikrovågor. En liten koaxial antenn förs in i vävnaden, antennen matas med en lämplig frekvens ex 454 MHz. Radiovågorna lämnar antennen och deponeras i kringliggande vävnad. Hur långt in i vävnaden som värmen deponeras är frekvensberoende. Fördelen är att antennen värmer i vävnaden och inte från ytan på själva applikatorn, detta ger som resultat att man kan använda lägre temperaturer och att proben värmer en större volym indirekt. Nackdelarna är den elektriska kopplingen, att det är svårt att mäta temperatur samtidigt som man ”sänder” och att man kan råka ut för resonansproblem och reflektioner som ger en inhomogen värmespridning och en risk för så kallade ”hot-spots.

Ultraljud är ungefär som ovan men kräver oftast en vattenbolus, alltså vatten mellan ljudkällan och vävnaden, för att få en bra akustisk koppling så ljudet inte studsar tillbaka in i ljudkällan.

Laser har den stora fördelen att en mycket hög energi kan deponeras via en mycket tunn ljusledare och att energin tillförs utan en galvanisk kontakt. Om ljuset deponeras direkt från den tunna fibern till vävnaden kommer man att få en lokal brännskada, en förkolnad vävnad. Fortsätter man då att tillföra energi så fungerar det ungefär som med en elektrisk värmeprob. Man får en passiv värmeledning ut i vävnaden och kan bara värma en mindre volym. Man får dessutom svårt att uppnå en homogen temperatur.

Med en diffusor fördelas och sprids ljuset åt flera håll, detta kan man åstadkomma genom att göra fiberytan matt alternativt att man monterar en kon på laser tippen som är matt. Energitätheten blir då lägre och ljuset tränger ut i den kringliggande vävnaden likt ultraljud och mikrovågor. Hur långt ljuset når beror bland annat på färg på vävnad och våglängd. Om diffusorn fungerar dåligt så kan man få fläckar på ytan som absorberar ljuset, dessa blir då mycket varma likt de hot-spots som man kan få vid mikrovågor. Med en bra och slät diffusor med jämt ljusflöde kan detta undvikas. Med vätskekylning kan problemet reduceras samtidigt som vätska runt diffusorn kan påverka behandlingsdjupet när vätskan blandas med blod eller vävnad och därmed absorberar ljuset. Kan man undvika kylning så förenklas proceduren samtidigt är det en regulatorisk komplikation att tillföra något till människokroppen.

Detta med diffusorn är ett ganska komplext område som jag tänkte skriva lite mer om på min blogg henriksson.se så snart jag får en stund över.

Charles: I det tidiga utvecklingsarbetet fanns ett samarbete med Visualase som på den tiden var en del utav Biotex Inc. I Texas, USA. Visualase som idag ägs utav giganten Medtronic är en utav huvudkonkurrenterna på ablationsmarknaden.

Kan du berätta lite mer om hur detta samarbete såg ut och vad som kom ut ur det?

Pär: Nej, detta är efter min tid varför jag inte har tillräcklig insyn.

Medtronic är ett mycket kompetent och ett amerikanskt företag som jag har stor respekt för och suttit i långa förhandlingar med kopplat till andra företag.

Charles: Tranberg-systemet är också begåvat med en feedbackloop som en del i temperatur och effektövervakningen utav behandlingarna.

Kan du berätta lite mer om denna del utav systemet och vad den praktiskt innebär?

Pär: Egentligen väldigt enkelt (på pappret) systemet har en måltemperatur och värmer försiktigt tills man närmar sej denna måltemperatur. När man närmar sej målet så reglerar man ner effekten och försöker hitta ett ”steady state” så nära målet som möjligt. I praktiken är det kanske inte lika enkelt då sensorn sitter en bit från fibern och det finns tidsfördröjningar, man måste vara försiktig så man inte bränner vävnaden under uppvärmningsfasen.

Utöver detta har man sensorer placerade i känsliga områden som styr ner effekten om man når temperaturer som kan skada vävnaden i dessa känsliga områden. Det är i sig inget konstigt, det är som vilken closed-loop styrning som helst som används inom olika industriella processer fast med lite extra försiktighets åtgärder.

I det tidiga systemet kunde vi inte reglera effekten, vi fick istället reglera duty-cycle, alltså hur länge lasern var igång och hur länge den tog paus genom att ha en temperatur hysteres i måltemperaturen.

Charles: Varför tror du konkurrenterna som t.ex. Medtronic ägda Visualase väljer att använda kylsystem medan CLS inte gör det?

Pär: Det är mycket vanligt att en klinisk laser har denna option. Har man baserat systemet på en befintlig laser så är det naturligt att man även behåller denna funktion som lasersystemet har godkänts med. Ändringar betyder nytt godkännande, ju färre ändringar desto enklare process. Samtidigt kan det vara så att de inte har en fungerande diffusor, då blir energitätheten så hög att laserfibern kan skadas av värmen. Det kan helt enkelt börja brinna vilket är en oönskad bieffekt som inte är så kul att behöva anmäla.

Charles: imILT protokollet var i sitt ursprung skapat för att fungera ihop med separata temperaturprober som väldigt exakt positionerades för att mäta temperaturen, utvecklingen har lett fram till framtagandet av ”Active Introducer” som lanserades en tid tillbaka. Vi har ännu inte sett denna tas i bruk i de behandlingar som genomförts, men hur ser du på affärsmöjligheterna för denna produkt? Kan den tänkas bli vägen in på de mindre klinikerna som ej har tillgång till avancerad bildteknik likt MR? Eller kan den tänkas bli första valet vid t.ex. behandlingar av malignt melanom eller andra cancerformer som ej är djupliggande tumörer? Alternativt kanske det är en produkt för behandlingar av kärlmissbildningar?

Pär: Redan de första patenten som jag ligger bakom tillsammans med Kalle Tranberg tog höjd för en laserprob med inbyggda sensorer. Varför detta inte har införts förrän långt efter min tid vet jag inte. Naturligtvis är det bra för användaren att inte behöva sticka in så många pryttnar i patienten, ju färre desto bättre och säkrare. Sitter sensorerna på laserfibern så vet man exakt var dom sitter i förhållande till laser-tip, vilket är en stor fördel reglermässigt.

Avancerad bildteknik i all ära men jag personligen tycker att en av fördelarna med imILT är att detta system kan användas även på de mindre sjukhusen och tom polykliniskt. Vill man nå ut brett så är lösningen att adressera de medelstora sjukhusen där besluten fattas snabbt och nyttan stor. Idag remitteras patienter till större kliniker på exempelvis universitetssjukhusen, detta fördröjer behandling, förlänger lidande och kostar pengar för de mindre klinikerna. Även CLS tjänar på en bred användning i form av fler patient-kit.

Charles: CLS har under åren produkt utvecklat och skapat dels nya varianter av laserfiber men även lagt till MR kompatibla engångsprodukter m.m. för att möta marknadens behov och önskemål. Det senaste inom CLS R&D som marknaden blivit varse om är utvecklingen av termometrimjukvara som skall möjliggöra bildstyrd realtidsövervakning av temperaturutvecklingen i vävnaden. Redskapet som visualiserar för användaren var fibern befinner sig är bildtekniken Magnetisk resonanstomografi (MR) (MRI Guided Laser Ablation) där nu CLS genom avtalet med Siemens Helthineers får tillgång till MR kamerornas proprietära API:er som möjliggör att CLS mjukvara kan integreras och fullt ut nyttja informationen som kameran registrerar. Detta i sin tur möjliggöra för att se hur ablationen fortgår och genom mätpunkter avgränsa värmeutvecklingen för att skydda känsliga vävnadsstrukturer samtidigt som man kan säkerställa att hela det tänkta området har abladerats. För läsares kännedom så tog den tidigare behandlingsmetodiken nytta av enkel CT (computed tomography) och ultraljud för guidning och positionering medan värmeutvecklingen mättes med temperaturprober. Nu har som sagt CLS en portfölj av MR kompatibla produkter som marknadsförs och säljs till kliniker i USA men CLS knöt under det gångna året även till sig ett företag som heter Exact Imaging (EI), deras system med mikroultraljud skall vara det närmsta man kommer MR-kamerors detaljrikedom och exakthet, enligt EI själva är deras system 300% bättre än konventionellt ultraljud. Mikroultraljud är tillskillnad från MR väsentligt mycket billigare och i sann CLS anda där det handlar om en effektiv behandlingsmetod till ett rimligt pris skall nu CLS och EI marknadsföra sina produkter tillsammans.

Hur ser du på mikroultraljud och möjligheterna för CLS tillsammans med EI?

Pär: Se föregående svar.

Intressant utveckling men ingen kioskvältare rent affärsmässigt. I ett av patenten beskrivs en metod kopplad till vävnadsimpedans som är mycket enklare och går längre. Den mäter effekten i vävnaden som blir resultatet av behandlingen. Jag hade nog hellre sett att man gick denna väg.

Däremot uppskattar jag mycket att man samarbetar med tunga aktörer. Detta gör att man kommer in i finrummet och kommer till tals med nya kunder.

Charles: Sett till utmaningarna som ett medtech-bolag möter från start till marknad, så har CLS navigerat en lång väg med regulatoriska godkännande, kliniska studier och produktmässiga anpassningar för att nå fram och tillgodose marknadens behov såväl som önskemål. Idag har man etablerat en inledande försäljning till kliniker i USA samt avslutat studierna inom EU Horizon 2020 projektet som tillgodosåg CLS med ca 20 MSEK till att bedriva tre stycken kliniska studier. Det blev två studier inom bukspottkörtelcancer (pankreas) och en inom bröstcancer. Lars-Erik lät berätta på Biotstock om 1 utav bröstcancerpatienterna som blivit helt tumörfri dvs. botad av imILT behandlingen och vi har hört både Lars-Erik och läst i CLS marknadskommunikation att bolaget ser en klart positiv trend sett till överlevnad för patienterna med bukspottkörtelcancer. Den sistnämnda cancerformen är som bekant en utav de dödligaste med en 5-årig överlevnadschans omkring 8%. CLS har noterat 17 månaders överlevnad vilket också fortsätter att öka med tiden som går och då underförstått att patienterna som ingår i mätningen är vid liv. I samband med dessa resultat gavs ytterligare ett starkt signalvärde som kom från studiekliniken i Porto. Marknaden blev varse om att Porto avser gå vidare och införa imILT behandling rutinmässigt för patienter med bukspottkörtelcancer.

Du som medgrundare och större aktieägare vad förväntar du dig att CLS och ledningen gör med dessa minst sagt sensationella studiedata? Hade du velat se en effektstudie genomföras inom bukspottkörtelcancer? Tror du dessa kliniska bevis tillsammans med de tidigare pre-kliniska såväl som kliniska bevisen räcker för att introducera imILT brett?

Pär: Det jag personligen tycker i denna fråga är följande: Forskning och utveckling bör separeras helt från marknadsföring.

Det finns data som räcker mer än väl för att nå ut till kunderna och övertyga. Visserligen lever vi i en tidsålder där evidens väger väldigt tungt och enligt min uppfattning, alldeles för tungt när det gäller cancersjuka patienter. Jag hade gärna sett att man tog ut svängarna lite mer för denna grupp och särskilt de som har riktigt dålig prognos som bukspottskörtel (jag vill minnas att prognosen är betydligt sämre än vad du anger). Dels finns det inga alternativ och samtidigt lär sej vården genom att använda tekniken. Studier tar mycket lång tid, särskilt inom cancer där man måste vänta mycket länge på slutgiltiga resultat. I princip är det i vissa fall så illa att alla patienter måste avlida innan man kan avgöra om de dog av sjukdom eller ålderdom.

Cancer i bukspottskörtel är en av de diagnoser som är lämpligast för studier, skälet är den tyvärr den usla prognosen samtidigt som detta är en sjukdom där det finns få alternativ. Ett genomslag här kommer att få effekt även på andra applikationer. Fungerar det för bukspottskörtel då fungerar det för ”alla” diagnoser. Nackdelen är att det dessbättre är en relativt ovanlig sjukdom, det tar tid att rekrytera patienter som är lämpliga.

Om man delar marknad och FOU tydligt, nästan täta skott, då kommer inte marknad att vänta på resultat som eventuellt finns i pipeline, man går ut och säljer på det man har. När nya data publiceras kan även dessa användas i marknadsföringen. Jag tror att detta är ett måste i ett forskningsintensivt företag.

Vi har också ett annat problem eller en paradox. CLS vill naturligtvis berätta för sina aktieägare om allt som man pysslar med, alla studier, nya idéer och nya produktförbättringar. Man vill motivera ägarna till att stoppa in mer pengar och naturligtvis hålla värdet uppe. Men paradoxen är att ägarna vill se försäljning och framsteg på marknaden. En ny studie är kanske inte den nyhet man vill läsa för nya studier betyder att det tar ännu mer tid. Det som aktieägarna vet känner också kunderna till. Varför skall jag då köpa och satsa på utrustningen när nya prylar och funktioner är på gång, bättre att vänta. Samma gäller den nya studien, bättre att vänta tills resultatet har publicerats. Jag förordar separera FOU och marknad och stäng dörren. Allt som läcker ut skadar bolaget i nuläget, ut och sälj! 

Charles: Pär, du har som sagt varit med från start, du hörde om hur Karl-Göran Tranberg hade hjälpt svårt sjuka patienter och till och med botat många, du bevittnade behandlingar och du har varit med och utvecklat grunden för detta bolag.

Vad anser du CLS är värt vid en försäljning?

Pär: Enkla svaret är lite mer än vad den som avser att köpa är beredd att betala!

I skrivande stund är värdet på bolaget 295 MSEK. Detta värde är förmodligen kopplat till det sviktande förtroende som marknaden felaktigt hade för några år sedan som är svårt att skaka av sej. Att det gjordes några misstag är sant men att ha en hög ambition är bra. Att man inte når ända fram är mer regel än undantag. Bättre med en hög ambition som man missar lite än en låg ambition som man alltid når.

Men du vill väl ha en siffra, då menar jag att allt under tio gånger dagens värdering känns lågt om man jämför med liknande bolag med en färdig CE-märkt produkt och ett antal genomförda behandlingar med utmärkta resultat. Å andra sidan kan en som vill köpa bolaget ta kontroll över en ganska stor andel aktier över disk och ganska billigt, varför betala mer! Resterande aktier kan man sen betala en bra överkurs för.

Ur en patients synvinkel skulle jag säga att bolagets fynd och idéer är helt ovärderliga.

Charles: Ser du helst att CLS köps upp av ett läkemedelsbolag eller medtechbolag?

Pär: Tidigare tyckte jag att ett läkemedelsföretag var mest intressant, dels av rent egoistiska skäl då min roll som utvecklare skulle försvinna i en stor organisation men också för att ett läkemedelsföretag som marknadsför immunostimulerande läkemedel skulle få en helt ny marknad och kunna öka sin försäljning. Stimulering av immunförsvaret inför en behandling med imILT ökar sannolikt den vaccinerande effekten. Ett läkemedelsbolag som ser denna nya marknad skulle boosta försäljningen av CLS imILT för att få ut mer av sina preparat. Dessa bolag har muskler.

Idag tänker jag delvis lite annorlunda. De regulatoriska frågorna är svårare att hantera, mer fokus läggs på evidens vilket är olyckligt när det gäller dödssjuka patienter. Ett medtech företag, som har närvaro på de viktigaste marknaderna och lite muskler, har en hel avdelning som hanterar dessa frågor och vet vad som krävs. Med en sådan ägare blir tiden till marknad kortare och man undviker fällan att göra mer än vad som verkligen krävs. De har också rätt försäljningskanaler för det är sälj som behövs nu.

Charles: Pär du skall ha ett stort tack för den här intervjun, hoppas vi kan göra om det framöver och hoppas alla tar tillfället i akt att läsa din blogg henriksson.se där information om inte bara CLS utan även Arc Aroma Pure och Optifreeze går att läsa. Avslutar det hela med en sista fråga.

Tror du Lars-Erik blir bolagets enda och sista VD?

Pär: Det stämmer, jag håller på att bygga upp en blogg. Där kommer jag även att skriva om SensoDetect som jag utvecklat till och varit ordförande för samt för min nya bebis OddBits AB. Och naturligtvis om den erfarenhet som jag fått som återfallsentreprenör.

LEE har fått ta mycket skit som han inte förtjänar. Jag har försvarat honom i många sammanhang och gör detta även idag. Samtidigt har han och jag haft en del duster men så är det i ett intensivt ”förhållande”. Jag hade faktiskt hoppats att han skulle ta över rollen som styrelseordförande för något år sedan och att en marknadsperson skulle ta över som VD.

LEE har visat att han är en fena på att lösa kapitalförsörjningen, jag har sett presentationer som var bland de bästa jag någonsin har sett, lugn, saklig och förtroendeingivande. Att beskylla någon för misslyckande eller för höga ambitioner som inte alltid infrias är märkligt. Skall han sänka ambitionerna så han alltid når målet? Tänk om man hade samma tankar inom sporten. Då skulle alla med ambitionen att vinna, som bara får personbästa och pallplats vara misslyckade. Kanske skall sportfolket tänka om och satsa på 37:e plats och hyllas när dom når denna placering. Så kan man inte tänka, vinst måste vara målet, nu eller på sikt.

Lars-Erik har som alla andra gjort en del misstag, enda möjligheten att inte göra misstag är att sitta still och inte göra något.

Jag tror inte att LEE är bolagets enda och sista VD, det skulle i så fall betyda att bolaget inte finns så länge till. Även om bolaget köps upp så tror jag att det kommer att leva kvar en tid till innan det slukas och då med en annan VD oavsett vem som köper det.

Intervjun avslutad.

Många kloka ord från Pär om produkter, utveckling och företagande. Jag delar Pärs åsikter i mångt och mycket och håller fullständigt med om värderingen likväl hur marknaden behöver gnugga ögonen och polera glasögonen och därmed se CLS för vad det är. Ett svenskt företag inom immunterapi mot cancer med fakta i portföljen att stödja sina påståenden. En innovationsresa har lett bolaget fram till den portfölj med välrenommerade produkter som man har idag och genom avtal med partners avancerar man framåt på marknaden. Samtidigt har bolaget nu med det senaste signerade avtalet med ingen mindre än Siemens Healthineers inlett en dialog med en utav giganterna i finrummet. Jag har likt Pär haft en önskan om att se LEE träda in i ordföranderollen för att släppa fram en marknadsdriven VD, jag håller dock LEE´s roll som central i CLS utveckling, han har gjort ett väldigt bra jobb och om något så talar väl utnämningen till Europas bästa VD inom medicinteknik sitt tydliga språk.

Avslutningsvis, riktar jag återigen ett tack till Pär för att han tog sig tiden att medverka och att han delar sin kunskap med oss CLS intresserade. Jag ser fram emot ett spännande år med CLS i portföljen där vi redan nu i januari skall se säljkåren i USA via MRI Interventions vara färdigutbildade på CLS produkter och därmed också vara redo för att inledda försäljningsarbetet. Vi skall därtill se resultat från studierna presenteras på olika events och fram emot halvåret kommer sannolikt termometrimjukvaran att lanseras. Detta kommer i sin tur leda CLS in i nästa skede där siktet tillsammans med amerikanska MRI Interventions även är inställt på neuro- och ryggradskirurgi. Håll utkik på henriksson.se för mer information om CLS och Pärs andra bolag, samt så får vi hoppas att tillfälle ges för del 2 utav denna intervju!

Må gott!

/Charles