De flesta i Skellefteå visste vem Curt ”Burk-Curt” Degerman var. Många anade att han var rik. Men inte att han var god för otroliga tolv miljoner.

“Burk-Curt” kunde dagligen ses med plastkassar fyllda med tomburkar och flaskor på cykelstyret. Han hade plockat burkar och PET flaskor på Skellefteås gator i minst 30 år. Mannen med den blå jackan var välkänd, till utseendet.

Bland tillgångarna märks 124 guldtackor, fonder i Luxemburg för 8,1 miljoner, en ståtlig 1920-talsvilla samt sparpengar i Konsums sparkassa.

Den ihärdige burkplockaren i de gamla utnötta kläderna och udda paret stövlar var annorlunda.

Få anade att han samtidigt som han plockade returburkar nötte in aktiekurser genom att läsa Dagens Industri på biblioteket i Skellefteå. Sedan investerade han pantpengarna, som växte och växte till en förmögenhet. Curt var inte någon som lade pengar på onödiga saker. Curt köpte ingenting och unnade sig ingenting. De sista åren ledde han cykeln, eftersom att den behövde en reparation för att kunna trampas.

Låd-mannenhade södra sidan av stan och Curt den norra.

Hur var Curt som aktiestrateg?

Även om tidningsartiklarna inte berättar något mer ingående om Curt Degermans placeringstrategi, så är en sak uppenbar: Han var långsiktig!

Burk Curt var var ingen kortsiktig daytrader. Han memorerade siffrorna medan han läste den kostnadsfria tidningen. Pengarna satsades i huvudsak på SEB Luxenburg.

Sparpengarna 46 789 kr, fanns på ett konto på Handelsbanken.

Guldtackorna kommer sannolikt från Boliden, Rönnskärsverken. Varje tacka väger ett hekto. En satsning som varit oerhört lönsam under det senaste året. I Skellefteå - guldstaden - är detta inget anmärkningsvärt.

Expressen skriver att ingen visste att Curt var rik. Att det var en hemlighet. Det är förmodligen en kvällstidningssanning. Däremot torde de flesta Skellefteåbor ha avfärdat ryktet som en skröna.

Curt brukade berätta om sina placeringar för kusinen, som besökte honom ett par gånger i veckan. Denna gode vän skulle möjligen kunna berätta mera om burk Curts placerings-strategi. Samtidigt är det ganska uppenbart att han satsade på några få saker: Fonder och guldtackor.

Förmodligen hade hans föräldrar lagt en grund i den uppfostran de gav burk Curt. Han bodde i den ärvda 1920-talsvillan som ligger centralt på en av Skellefteås bästa tomter. Burk Curt kom från en fin familj. Han observerade när någon som kände till hans föräldrar snabbt gick över på motsatt sida av gatan för att slippa hälsa på den “lortige och illaluktande”. Det var barnsligt, tyckte han.

Tomten där villan ligger har växt igen, och Burk Curt sade upp telefonen när hans föräldrar gick bort. Burk Curt behövde ingen telefon eller internet för sina aktieaffärer.

Tidningarna berättar att Burk Curt var en intelligent människa, men när han inte lyckades inte nå de utbildningsmål han hade i unga år, isolerade han sig. Motgångarna blev honom oövervinnerliga. Han blev sjukpensionär och började samla burkar och flaskor.

Han ville vara bäst. Nu blev han det: Få har samlat så många burkar som Curt. Få har fått pengarna att förränta sig som Curt.

Han hade nämnt för kusinen att han inte ville han någon dödsannons i tidningen, eftersom att det var dyrt. Nu fick han istället en artikel på 4000 tecken på central plats i en av Sveriges största dagstidningar, och det gratis.

Burk Curt trodde att han skulle leva till dess att han blev 85 år gammal. Nu blev han 60 år. Kusinen hade rått honom att söka läkare, men Curt var inte intresserad. Han avled hemma. Hjärtat orkade inte.

Har jag därmed besvarat frågan om hur Curt var som aktiestrateg? Knappast, men det finns ledtrådar som handlar om långsiktighet, snålhet och målmedvetenhet.

Sedan kan det givetvis finnas synpunkter om att man bör ta vara på, och använda sina tillgångar medan man lever. Men det är en annan fråga.

..

Bilden är hämtat från: http://www.expressen.se/polopoly_fs/1.1533575%21slot100slotWide75ArticleFull/3447786819.jpg