Lördag och normalt en bloggfri dag, men ibland så känner man för en liten misshandel av tangentbordet ;)

Debatten går hög vad gäller bankbonusar i allmänhet och det är väl inte så konstigt. Problemet med bonusar är mångfaseterat och komplext. Inte ens i den bästa av världar kan vi lösa “problemet” med bonusar genom lagförslag där lagstiftaren tar på sig rätten att bestämma hur mycket ersättning ett privat företag får lov att ge till sina anställda. Om det kommer till det så är vi väldigt nära planekonomi, där vi sätter upp en 5 -års löneplan för alla, samtidigt som alla incitament till framåtskridande och utveckling försvinner. Jag får ju min lön ändå !!
Vi som växte upp under 1960-70-talet vet hur illa det var med alla statliga, läs socialdemokratiska, regleringar och bestämmelser.Socialdemokratin var den allenarådande tanken i Sverige på den tiden. Närmare ett kommunistiskt samhällsbygge än då, kunde vi inte vara. Vi hade två mataffärer att handla i, Ica och Konsum. Vi hade Televerket att ringa via. Svindyrt när man ringde s.k rikssamtal vilket innebar utanför den egna kommunen.Det kunde kosta närmare 10-15 Kr/minut att ringa utanför den egna kommunen… Visst låter de stenålder, och det var det. En statlig TV-kanal. Tv 1.1969 kom de andra “konkurrerande” statliga TV-kanalen, TV 2, och valriheten var enorm. OBS ! Det skall läsas som ironi ;) Vi hade en enhetlig statlig skola där alla fick medelbetyget 3. Betygsskalan var 1-5. Ingen fick vara bättre än någon annan. Medelbetyget 3 var standard i alla skolor och klasser…Ta och ge någon tiondel eller så…

Plan och bygglagen var utformad så att inga andra intressenter fick en möjlighet till etablering, mark o bygglov, på Icas och Konsums domäner, vilket innefattade hela riket. Alla städer och ytterområden såg likadana ut med ett torg i centrum omgivet av Ica och Konsum. Mina tre första skolår gick vi i en lokal/rum som låg i samma byggnad som Ica och potatis och grönsakshandlaren. På andra våningen låg det vanliga hyresbostäder. På andra sidan torget låg Konsum. Jag halkade in lite på ett sidospår där men kände att det var relevant till det som bloggen egentligen handlar om, nämligen statliga regleringar av privata bolag och människor och ett fritt tänkande. Det pågick en statlig likriktning av enorma mått på oss medborgare där man bestämde hur många brödskivor per dag, 6-8 st, vi skulle äta för att må bra och hur många kvadratmeter per person vi skulle ha i våra bostäder för att vi skulle bo bra. Takhöjden var och är fortfarande reglerad till minst 2,35 M för att det skall anses vara bostadsvärdigt. Tänk om jag vill ha 2,23M i min tilltänkta villa ?? Det samhälle jag växte upp i var inte fritt.

Vi måste först dela in spottkopparna i två delar, nämligen bankerna och dom övriga bolagen. Bankernas bonusar retar folk, åtminstonde undertecknad, av den anledningen att vi genom alla tider har fått stötta dom med våra skattepengar så fort det har krisat.Mina och dina pengar.När sen banken åter igen är på fötter så ska ju skattebetalarna ha tillbaka dom utlånade pengarna innan banken ens tänker tanken på bonusar till sina anställda.Lön OK, Bonus inte OK. Där klämmer skon för mig i alla fall. Vem lånar ut pengar till någon/något utan att sen ens vilja ha tillbaka insatsen ?? Därav uttrycket lån/låna..Inte ge, eller skänka bort…

Om ett annat privat eller publikt bolag delar ut bonus till sina anställda är ju inget som jag ska lägga mig i, om jag inte är aktieägare eller har andra direkta intressen i bolaget. Varför hamnar då bankerna i situationer där det egna kapitalet är på upphällningen och konkursen väntar runt hörnet ? Det hände i Sverige 1991-1992, och kostade oss skattebetalare c:a 64 MDR .Fatta vilka summor det rörde sig om på den tiden. Minns det som igår… Bankernas beslutsfattare tar för stora risker med andras pengar och man gör det av girighet, viket är en mänsklig egenskap som vi inte kan reglera bort, och man gör det med vetskapen att man aldrig behöver ställas till svars för det man gör. Riskfritt m.a.o. Vinstmaximering…

I ett fritt samhälle så ska staten ICKE gå in och reglera vad privata bolag gör och ger sina anställda i ersättning, så länge det ligger inom lagens råmärken. När vi skattebetalare får gå in och rädda bankerna så ska vi med all rätt ställa krav på mottagaren vad gäller ev bonusar och andra incitament som dom har i tankarna för sina anställda.

Kalles farsa