Dristar mig att skriva en blogg i ämnet, trots att flera gjort det tidigare. Enligt min mening är det upp till varje organisation att själv avgöra om bonusar skall betalas ut eller ej. Detta är inte något som staten eller dess representanter skall ha några synpunkter på, även om bolagen själva bör vara så pass lyhörda att de förstår att anpassa bonusnivåerna efter den konjunktur som samhället befinner sig i, något som VD i SEB blev varse tidigare i år.

Inom den finansiella sektorn är det centralt att hantera kreditrisker, marknadsrisker och risker för operativa eller mänskliga felgrepp. I tillägg till dessa finns även affärsrisker förknippade med en expansiv (kredit)verksamhet. Något som SWB och SEB fått känna av.

Lika självklart som det är för mig att staten, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, bör stödja bankerna (vad vore alternativet, konkurs skulle leda till kaos i samhället), lika självklart är det oxå att stödet bör ske på marknadsmässiga villkor utan dolda subventioner. Inte rimligt att skattebetalarna ska drabbas av missmanagement.Varje aktör måste ta konsekvenserna av fattade beslut. Inom parantes tror jag att, om ett antal år, då vi fått perspektiv på den fas vi nu befinner oss i, det visar sig att det var affärsmässigt riktigt av SWB att expandera mot Baltikum och Ukraina.

Sedan sticker det naturligtvis i ögonen på gemene man att bankerna inte klarar sin riskhantering. Det går inte att komma ifrån. Och bankerna har alltid varit en tacksam och legitim måltavla för folkets vrede. Oaktat detta, har jag uppfattat att FI är hyfsat nöjda med kontrollmiljön i de svenska bankerna. Likaså finns ett samarbete kring tillsynen mellan de nordiska tillsynsmyndigheterna och samarbetet utvecklas inom gemenskapen.

I USA är situationen däremot en helt annan. Besökaren slås av hur ålderdomligt mycket fungerar. Det är inte bara processen att ta sig igenom alla kontroller vid flygplatsen, som redan innan September 11 var överdrivet rigorös. Standarden på hotellrummen i N Y, brister i isolering och ålderdomliga system för uppvärmning. Amerikanarna använder fortfarande checkar som betalningsmedel, men de clearas inte såsom sker i Sverige, utan en check kan bara lösas in på den bank som ställt ut den.

Min bestämda uppfattning är att den finanskris som vi befinner oss i idag rimligen kunde ha mildrats om revisionen och tillsynen av de amerikanska finansinstituten fungerat bättre. Tillsyn och revision av riskhantering och intern kontroll inom de amerikanska finansinstituten har inte varit, och är inte rimligen, tillfredställande. Likaså har det funnits uppenbara brister inom ratinginstituten med ansvar att för att gradera bl a CDOer. Ratinginstituten står inte under tillsyn. SEC hade hundratals banker på sin svarta lista (banker med risk för default) redan under åttiotalet, man kan bara spekulera i hur den ser ut idag…….

Inom bankerna finns bonusar på olika nivåer, som ett väl etablerat konkurrensmedel sedan länge, t ex bland handlare, förvaltare och analytiker grupperna. Men bonusar finns naturligtvis oxå på högre nivå i organisationerna, i allmänhet kopplade till om affärsmässiga mål uppnås. Har svårt att se det rimliga i att samhället ställer krav på förekomsten av bonusar och storleken på bonusnivåerna, det leder in i absurdum. Beslut om nivåerna är i stället frågor som styrelsen och ytterst ägarna bör ta ställning till.

Helt nyligen var Anders Borg ute och kritiserade representanter för AP-fonderna som försvarade förekomsten av bonusar. Helt riktigt enligt min mening, det är inte pensionsförvaltarnas uppgift att ta ställning i sådana frågor. Det är en ägarfråga. Andra exempel är Björn Wahlroos i Sampo som motsatte sig svenska statens representanters synpunkter på begränsningar i bonusnivåerna i Nordea. Detta i syfte att säkra chefsförsörjningen. Jag förutsätter att han agerade med stöd från styrelsen i Sampo, ett bolag där den finska staten har intressen………..