Jag såg en kort dokumentär på SVT igår kväll som handlade om Subprime-krisen i USA. Deras system för bolån skiljer sig dramatiskt på vissa punkter. Det viktigaste var att man inte är personligt ansvarig eftersom huset är i pant. Skräckexemplet var just en arbetslös kvinna som hade fått låna ca sex miljoner kronor för att köpa sitt drömhus. Lånen kunde i vissa fall vara 2-3 gånger husets värde, vilket är kanon då man kan konsumera hur mycket som helst utan att egentligen ha några pengar överhuvudtaget. Man trodde det skulle lösa sig eftersom husets värde skulle stiga på lång sikt. Lånen var konstruerade så att räntekostnaderna var mycket låga de första åren för att sedan öka successivt. När husets värde istället föll kraftigt från exempelvis två miljoner till en miljon och man inte trodde på en vändning då lämnade man helt enkelt in nycklarna till banken och sa; ni kan ta huset. Hade man inte betalat av så mycket på lånen så kom man undan med en minimal förlust och istället var det banken som fick ta smällen. Ännu en gång har stora bonuspaket lett till mer problem än ett önskvärt beteende hos sin omgivning. Alla tjänade på att ljuga, bankerna lånade ut enorma summor, mäklarna tjänade sitt och folk fick sina drömhus plus extra kapital att handla för. Man blundade tills man inte längre kunde och verkligheten slutligen knackade på.
Detta ledde så småningom till spökstäder när alla började lämna sina hus och hela områden kunde förfalla vilket ledde till ytterligare värdeminskning. Lånen hade paketerats som säkra lån på Wall Street plus att räntan var något högre än normalt. Men risken var enorm och lånen såldes till investerare runt om i världen och på den vägen är det. Många amerikaner har kunnat handla hur mycket som helst på kredit men nu kommer bankerna inte att låna ut pengar utan att vara säkra på att man kan betala tillbaka. Detta kommer att påverka den amerikanska ekonomin och de flesta företag som befinner sig på den marknaden.
Min strategi var därför att helt undvika bank, finans, bygg och alla företag som var beroende av den amerikanska ekonomin. Jag trodde jag kunde få en bra avkastning genom att satsa i bolag som knappt påverkades av den globala krisen. Men så fel jag hade..och även om jag skulle fått rätt i slutändan att vissa företag faktiskt inte påverkas så hade det enda rätta med facit i hand varit att sälja och köpa tillbaka billigare. Det är läxan man har fått lära sig. Cash is King!