Artimplant: smärtsam långbänk

2010-08-22 21:24, Edited at: 2011-03-11 06:00

Aktiekursen för Artimplant har nu sjunkit under en krona vilket innebär all-time-low. Det är vid sådana lägen äventyrliga aktiespekulanter brukar fälla ner metkroken i hopp om att en uppåtrekyl är nära men bolaget är illa ute och man bör undvika aktien.

Artimplant utvecklar och säljer nedbrytningsbara implantat utifrån bolagets egenutvecklade biomaterial, Artelon. Med en handfull godkända produkter inom humanmedicin samt en breddning av verksamheten mot veterinärmedicinska applikationer ser bolaget spännande ut. Lägger vi till pipeline med bl a ett implantat som studeras för behandling av facettledsartros i ryggen samt visioner om framtida produkter inom plastikkirurgi är det svårt att förstå att börsvärdet är rekordlågt. En parentes i sammanhanget som är viktig att nämna är dock att vägen till marknadsgodkännanden är betydligt enklare för medicinteknikbolag än för läkemedelsbolag. I princip räcker det med framgångsrika pilotstudier på ett tiotal patienter för att få ett godkännande. Således går det kvickt att få ut produkter på marknaden vilket är positivt men även negativt då konkurrenssituationen snabbt kan förändras. För att nå kommersiell framgång krävs det dock större eftermarknadsstudier och de flesta av Artimplants godkända implantat saknar idag just ett bredare studieunderlag för att kunna bli etablerade och framgångsrika.

Spacern - ett stort frågetecken

Den enda produkten som kan sägas vara etablerad på marknaden är, Artelon CMC Spacer, ett implantat som stöder benuppbyggnad hos patienter som lider av tumbasartros. 2004 licensierades implantatet ut till amerikanska Small Bone Innovation (SBI), men efter ett par års framgångsrik försäljning rapporterade plötsligt SBI en negativ försäljningstillväxt. Enligt Artimplant beror detta på att licenspartnern slarvat med utbildningen av kirurgerna vilket resulterat i misslyckade operationer samt skadat varumärket. Sedan dess har det varit kräftgång i försäljningsledet och i halvårsrapporten avslöjades t.o.m. att SBI:s försäljning nu är väsentligt lägre än föregående år. Missnöjet mot spacern går att följa på flera amerikanska patientforum men om det är implantatet som inte håller måttet eller om orsaken beror på SBI:s slarv är svårtydligt. I den grundläggande studien för marknadsgodkännandet i början av 2000-talet rapporterades spacern vara bättre än traditionella behandlingsmetoder (senplastik) men tidigare i år presenterades en ny svensk förhållandevis stor studie på 109 patienter, där det framkom att implantatet inte är bättre än senplastik. I studien avslöjades att testgruppen med spacern upplevde mer svullnad och smärta än den konkurrerande metoden och därtill blev 6 patienter tvungna att få implantatet avlägsnat. Misslyckandefrekvensen på över 5 % är således högre än vad Artimplant tidigare hävdat den är vid felfria operationer (1-2 %) och det går således inte att utesluta att SBI:s höga felfrekvens endast beror på slarv.

Risk för stämning

Efterdyningen från spacerns misslyckade USA-äventyr riskerar även att drabba bolaget hårdare än aktiemarknaden väntat sig då advokatbyråer i USA nu förbereder en stämningsprocess mot licenspartnern, med att samla på sig tillräckligt med underlag av patienter som upplevt problem med spacern. Med tanke på den nyligen publicerade studien som motbevisar implantatets förträfflighet går det inte att utesluta att ett åtal mot SBI riskerar att spilla över på Artimplant. Då stämningar i USA därtill tenderar att resultera i astronomiska ersättningskrav lär en eventuell stämningsprocess lägga sig som en våt filt över aktien och risken finns att vi då också ser slutet på Artimplants historia. Ytterligare riskerar självfallet varumärket att bli än mer nedsmutsat vilket vid ett uppmärksammat åtal riskerar att spridas till hela produktportföljen. Detta är självfallet risker som inte går att negligera. Tittar vi i historiken har även Artimplant tidigare tvingats dra tillbaka flera produkter från marknaden, bl a en misslyckad satsning på en ny sutur samt en odontologiprodukt och risken finns att bolagets spacerprodukter går samma öde till mötes. Hoppet läggs då till implantatet, Artelon Tissue Reinforcement(mjukvävnadsförstärkning), samt en ny applikation för behandling av korsbandsskada hos hundar. Men här saknas dock ännu tillräckligt med studieunderlag vilket innebär att det inte går att förvänta sig några större försäljningsiffror på kort sikt. Licenspartnern Biomet som säljer ATM under varumärket, SportMesh, har även visat sig ointresserade av att utföra säljstödjande studier och har inte gjort tilläggsbeställningar sedan ifjol vilket väcker frågor kring produktens potential.

Försäljning i egen regi - en framtvingad utväg?

I samband med halvårsrapporten kablade Artimplant även ut att de ämnar ta in ca 40 Mkr i en nyemission. Beskedet var oväntat eftersom bolaget bara tre månader tidigare upprepat sin prognos om att nå ett positivt kassaflöde på månadsbasis mot slutet av innevarande år. Prognosen har nu skjutits framåt med ett år och syftet med kapitalinjektionen är att Artimplant vill expandera försäljningen på den amerikanska marknaden i egen regi, eftersom varken SBI eller Biomet lyckats nå en acceptabel försäljning. Strategibytet ser således sunt ut och i USA har den egna försäljningen även trefaldigats jämfört med fjolåret. Det är positivt, men man bör vara uppmärksam på att ökningen sker från mycket låga nivåer (3 Mkr i Q2) och det är ännu för tidigt att sia om satsningen kommer att lyckas. Det man även bör reflektera över är att framgångsreceptet för pyttesmå forskningsbolag som Artimplant brukar vara att utlicensiera produkterna till partners med en muskulös marknadsföringsorganisation. Att välja en egen väg ser alltså ut som en tuff utmaning och även fastän den blir lyckosam lär det ta tid samt tära på balansräkningen och det är inte otänkbart att kassaflödesprognosen ändras fler gånger. En bättre lösning vore sannolikt att leta efter nya partners och hoppas på tredje gången gillt. Dock går det inte att utesluta att Artimplant försökt med detta och misslyckats vilket skulle innebära att strategibytet helt enkelt är framtvingat som en sista utväg.

Fortsatt kurspress att vänta

Sedan beskedet om nyemissionen har aktiekursen sjunkit med ca 40 % och även fastän aktien är nere på rekordlåg nivå finns det på kort sikt stor risk för ytterligare kursfall. Exkluderar vi en eventuell skrämseleffekt innehållande en stämning mot i första hand SBI är huvudproblemet att emissionsbeloppet motsvarar ca 70 % av nuvarande börsvärde. Nyemissionen kommer således att resultera i en mycket kraftig utspädning av aktiestocken vilket i praktiken kommer att tvinga befintliga aktieägare att delta. Det finns således stor risk för fortsatt kurspress då många ägare sannolikt tvingas sälja delar av innehavet för att ha möjlighet att medverka. Övriga aktieägare bör självfallet fråga sig om det verkligen är värt att öka exponeringen mot aktien med tanke på alla risker bolaget omgärdas av. Slutligen är det inte ens självklart att emissionen lyckas om inte Artimplant lyckas fånga några lättövertygade garanter, som i sin tur riskerar att bli sittande med stora positioner i bolaget vilket kan medföra säljtryck framöver. Drabbas SBI eller Artimplant därtill av en stämning innan emissionen slutförts ökar risken mångfalt för ett misslyckande.

Med en nyemission i faggorna, en förberedande stämning i kulisserna samt frågetecken kring strategivalet att sälja i egen regi känns således risk/reward-förhållandet riktigt dåligt. Det är bara att konstatera att Artimplant fortfarande är ett förhoppningsbolag där ledningen visionerat om guld och gröna skogar men där aktieägarna tvingats genomgå en ökenvandring genom ett kattguldsglimrande kalhygge. Och uppdaterade visioner lär det finnas i nyemissionsprospektet som skymmer sikten av verkligheten. Sälj.