I söndagens SvD försöker Andreas Cervenka i en helsida övertyga läsarna att blanking inte är något annat en spekulation i nedgång på samma sätt som en investering är en spekulation i uppgång.
I sin analys missar han dock något fundamentalt, d.v.s. att en blanking kan tvinga övriga aktörer att överge tillgången. Detta sker aldrig vid vanliga investeringar där andra aktörer lungt kan sitta kvar med tillgången.
Tänk er rent hypotetiskt att någon skulle blanka alla husen på Andreas gata och att huspriserna därför rasar på gatan. Detta skulle innebära att även Andreas hus blev mindre värt och att hans bank skulle kunna ifrågasätta om han hade tillräckliga säkerheter för huset. I värsta fall skulle det innebära att han blev tvungen att sälja och huspriserna på gatan skulle fortsätta ned på hans gata. Detta skulle för Andreas få helt andra proportioner än en spekulation i nedgång av fastighetspriser
På samma sätt fick de som blankade Swedbankaktier för något år sedan Swedbankkursen att sjunka . Detta gjorde att Sparbanksstiftelsernas säkerhet i form av Swedbankaktier blev otillräckliga. Därmed kunde långivarna ta över Sparbanksstiftelsens belånade Swedbank aktier väldigt biiligt.
Jag tycker nog detta är ganska osmakligt och ganska långt ifrån vad som är bra marknadsekonomi.
Utan blankning skulle säkert både uppgångar och framförallt nedgångar i världens ekonomier blir långsammare. Vid långsammare rörelser blir lättare att hinna anpassa sig och antagligen skulle detta leda till en effektivare resurshushållning.