I have a Pearling dream that Pearl exploration will be sold one day, i have a dream…
Jag skrev en gång att Tanganyika håller på att klä bruden och nu har Pearls VD Keith Hill börjat klä Pearl steg för steg. Under anförandet i New York förra veckan så lät han oerhört nöjd med bolagets utveckling so far. Mooney i Kanada är till salu kort och gott, no question about that. Han tror t.o.m att det kommer att finnas flera spekulanter när det väl är dags. En hög svansföring minst sagt under rådande omständigheter. Härligt med lite optimism för det var inte igår man läste sådant. Ord och inga visor.
Han räknar med att ha all data klar under Q2 2009 från Mooney fältet och det ser mycket lovande ut enligt den data man hittills har samlat in. När all data är insamlad så kommer hela fältet att klassificeras om till 2P reserver = Bevisade och sannolika.
VD bedömer att ett pris på hela Mooney ligger på c:a 400-500 miljoner CAD. C:a 2,6-3,3 miljarder kronor. Det motsvarar runt 17 kr/aktie enbart för Mooneyfältet, och Pearls hela bolagsvärde i skrivande stund är 640 miljoner kronor. Är det billigt eller är det billigt. Bolaget gör en bedömning att det handlar om 100 miljoner utvinningsbara fat vid en utvinningsgrad om 35 %. Ett helt realistiskt antagande när man ser hur liknande tung olja tas upp med liknande tekniker. Utvinningsgraden har ökat avsevärt bara på dom senaste åren.
Bolaget räknar med att producera runt 6000-7000 fat/dag vid årsskiftet för att sedan öka till 8000 fat 2009 och därefter öka vidare till 10.000 fat/dag till 2010. Mooney och Onion lake ska stå för merparten av ökningen. Pearl hade vid september månads utgång en kassa på 52 musd och man klarar av att utveckla fälten med hjälp av det egna kassaflödet och den egna nettokassan. Pearl klarar sig i tre år till utan kapitaltillskott samtidigt som man sitter på oerhört stora mängder olja.
Pearls totala tillgångar kan vara mycket stora då man för en spottstyver har köpt upp stora landarealer i Kanada och USA där man tidigare har pumpat olja men lagt ner produktionen för att det inte fanns ekonomisk bärighet i den tunga oljan. Pearl har en känd fyndighet i Montana-Utah i Usa som heter Fiddler creek och den bedöms innehålla c:a 400-750 miljoner fat i backen. När klassificeringen av den blir klar så kommer Pearl med största sannolikhet att sälja den till en lokal oljeproducent. Pearl har flera oklassade fält i Kanada och Usa.
Pearl har ytterligare 177,500 hektar outforskad mark där man kan förmoda att det kommer att hittas ännu mer olja. Sannolikt är det i alla fall.
San Miguel i Texas Usa, är den enskilt största fyndigheten som Pearl har, än så länge, och man är hälftenägare tillsammans med Txco som är operatör av Maverick basin, som bedöms innehålla upp emot 3 miljarder fat i backen s.k OIP. Pearls andel är 1-1,5 miljarder Netto. När klassificeringen blir klar så tror jag redan nu att amerikanska ConocoPhilips kommer att vara mycket intresserade av hela jättefältet. Dom arbetar redan idag med liknande olja och behärskar tekniken.
Pearl har lite drygt över 1 miljard fat i potentiella utvinningsbara resurser och närmare 3 miljarder fat i backen till dags dato. Pearl har som jag ser det den absolut största potentialen av oljebolagen på börsen sett över några år. Aktien är kraftigt undervärderad och den har potential att dubblas flera gånger om när väl oljepriset börjar stiga igen. Samtliga oljebolag är pressade av det mycket låga priset som råder just nu men när det väl vänder så kan det gå fort , särskilt för Pearl.
Kalles farsa