Biotech i portföljen
2019-03-07 19:14, Edited at: 2019-03-07 19:18Please note: Community posts are written by its members and not by Redeye’s research department. As a reader you’re always encouraged to critically analyze the content.
Biotechsektorn är notoriskt förrädisk mark, full av risker och fällor. Investeringar bör göras med insikten om att i princip hela insatsen kan förloras. Trots det har jag valt att investera i två forskningsbolag, IBT och PledPharma. I denna blogg vill jag diskutera biotechbranschen i allmänhet samt belysa potentialen i dessa två bolag i synnerhet.
Biotech = Biotäck?
Forskningsbolag är digital materia. Vid slutet av dagen så antingen lyckas bolagets läkemedelsutveckling, eller så misslyckas den. Etta eller nolla. Om man som investerare ska ge sig in i så pass riskabla bolag bör man 1) antingen ha en stor portfölj av många forskningsbolag så att besvikelser i ett bolag kan kompenseras av framgångar i ett annat, 2) äga en specialistfond, varvid man åstadkommer nyss nämnda diversifiering, 3) lägga en liten del av portföljen i enskilda aktier, införstådd med risken att aktien faktiskt kan gå till noll.
Sverige har historiskt haft ont om framgångar tills för nyligen då Wilson Therapeutics blev uppköpt. Bolag som Oxigene, Epicept, Active Biotech, eller Medivir har inte gjort långsiktiga ägare glada. Av den anledningen har jag tidigare kallat sektorn lite raljerande för biotäck. Med min generella strategi att investera i "skalbara tillväxtbolag nära lönsamhet" passar biotechsektorn således dåligt.
Men ingen regel som inte har ett undantag. Av de cirka 12-15 bolagen i min portfölj är två stycken faktiskt forskningsbolag, nämligen IBT och PledPharma. Portföljvikten i dessa är cirka 5% vardera. Jag kan ta en smäll där det ena eller båda aktierna går till noll om allt går åt pipan. Uppsidan om de lyckas är flera hundra procent.
En av de viktigaste faktorerna i biotechbolag är personerna bakom bolaget. Svenska biotechbolag har ofta få anställda och outsourcar mycket av processerna som inte anses kärnkompetenser. Desto viktigare att nyckelpersonerna vet vad de sysslar med. Så förutom att forskningen i sig ska vara lovande finns en mängd andra faktorer knutna till nyckelpersonerna som definierar ett bra biotechbolag;
1) Biotechbolag bränner mycket pengar på vägen, vilket kräver återkommande finansieringar. Att ledningen har bra kontakter i finansvärlden och är trovärdiga via tidigare erfarenheter kan göra stor skillnad när det gäller att "sälja in caset" till institutionella investerare. Mardrömmen är bolag som återkommande måste göra företrädesemissioner till småsparare.
2) Att ledningen är duktiga förhandlare. Vägen till intäkter och vinster är lång och under vägens gång krävs avtal med såväl CROs (clinical research organisations) som potentiella licenstagare. Förhandlingsvana är en kritisk egenskap.
3) Förmåga att designa en studie på rätt sätt kan öka chanserna att lyckas avsevärt. Ett medicinskt team som är duktiga på studiedesign ställer målstolparna på ett sätt som gör det lättare att sparka bollen i mål.
I min research av IBT och PledPharma har jag träffat ledningen i bolagen vid flera tillfällen. Mitt intryck är synnerligen gott i båda fallen.
- IBTs VD Staffan Strömberg var tidigare forskningschef på Swedish Orphan, idag en del av SOBI. Han har också varit divisionschef på Läkemedelsverket, med allt vad det innebär i termer av förståelse för den kanske viktigaste motparten. Staffan är också med i en rådgörande panel till Europeiska Läkemedelsverket (EMA) i frågor som rör probiotiska läkemedel. Och han är vad jag kan bedöma nitisk med att minimera bolagets kostnader. Staffan äger 122.000 aktier i IBT. Kort sagt en välmeriterad auktoritet på det berörda forskningsområdet med starka ekonomiska incitament att IBT ska lyckas.
- PledPharma bytte hela sin ledning efter debaclet 2016 (mer nedan). Samtliga utom CFO har ett förflutet i AstraZeneca. VD Nicklas Westerholm har ett starkt fokus på leverans före snack. Det medicinska teamet har erfarenhet av att designa mycket stora studier från Astra. CFO Yilmaz Mashid har erfarenheter från Industrifonden och ett starkt nätverk i finanssektorn sedan tiden som analytiker på Pareto. Samtliga personer har köpt optioner med lösen 2020, strike 26 kronor. Dessa förfaller alltså värdelösa om aktien inte stiger i runda slängar 50% kommande 21 månader. Starka ekonomiska incitament.
Ett stort förtroende för ledningsgruppen är naturligtvis bra. En annan sak som gör båda bolagen intressanta är att de 1) adresserar stora behov 2) som idag inte har en lösning och 3) man är först med att göra det. Man pratar i branschen "blockbusters" (minst 1 miljard dollar i potentiell försäljning), om "unmet clinical need" och om "first in class". Även här tickar båda bolagen de tre boxarna.
Vidare, bolag som har ett kapitalbehov i en nära framtid är generellt sett inga bra investeringar. Både IBT och PledPharma har starka finanser och inget behov att ta in kapital före 2021 för nuvarande affärsplan. Naturligtvis kan tillfällen för offensiva satsningar uppstå, men med rätt nyckelpersoner är detta värdeskapande snarare än en livlina för överlevnad.
Slutligen, personligen föredrar jag bolag som ligger i slutfasen av utvecklingen. Även om jag definierar mig själv som en långsiktig investerare tror jag att jag saknar tålamod att vara med från preklinisk fas. Både IBT och PledPharma ska presentera avgörande data under 2020. Etta eller nolla?!
Så med denna introduktion hoppar vi raskt in i bolagsspecifika fundamenta!
Infant Bacterial Therapeutics
Bakgrund
IBT knoppades av från Biogaia för ett par år sedan. Bolagets huvudkandidat syftar till att "vaccinera" för tidigt födda barn mot en dödlig sjukdom, necrotizing enterocolitis förkortat NEC. Med hjälp av samma goda bakterier som Biogaias produkter innehåller (lactobacillus reuteri) hoppas IBT att kunna visa goda resultat i den fas III studie som ska dras igång närsomhelst. Läkemedelskandidaten kallas IBP-9414.
IBT har hittills enbart gjort säkerhetsstudier med IBP-9414. Dessa visar god tolerans, men för att få sälja IBP-9414 som ett läkemedel krävs naturligtvis även att man kan påvisa effekt. Här har IBT ingen egen data, men bolaget pekar på den mängd oberoende studier som gjorts av en rad forskare världen över med lactobacillus reuteri. Se exempelvis tabell sidan 11 i bifogad presentation:
http://ibtherapeutics.com/wp-content/uploads/2018/09/20180903-IBT-Corp-Pres-Sept-Pareto-2018.pdf
En tydlig tendens i dessa studier är att antalet fall av NEC kan reduceras om man behandlar dessa för tidigt födda barn med mjölkbakterien. Enkelt uttryckt har IBT alltså inte gjort någon egen grundforskning på området utan utgår istället från den signal man sett i tidigare studier gjorda av andra forskare för att utveckla sitt läkemedel. Det borde sänka risken för projektet.
Intresset hos myndigheter såsom FDA är mycket stort. På ett rådgivande möte i USA i november närvarade närmare 20 stycken personer från FDA. Detta är enligt IBT väldigt ovanligt och reflekterar dels det stora intresset att hjälpa världens kanske mest utsatta patientgrupp, prematura barn, dels intresset för vad som potentiellt kan bli det första probiotiska läkemedlet i världen.
Passus:
Tillståndet i en människas mikrobiom, eller "tarmfloran" som det kallas, tros av många forskare ha ett starkt samband med en rad sjukdomar. Forskning bedrivs på koppling mellan tarmflora och så olika sjukdomar som astma, diabetes, schizofreni och cancer. Se exempelvis bifogad artikel på danska (som hänvisar till låst artikel i New England Journal of Medicine);
Anledningen till det är logisk; vårt immunförsvar sitter till stora delar i magen och tarmarna. En god tarmflora = ett starkt immunförsvar säger hypotesen.
Den till synes enorma potentialen till trots har probiotika hittills främst produktifierats i form av olika hälsotillskott. Men i takt med att vetenskapen utvecklas är jag övertygad om att läkemedel baserade på bakterier kommer tas fram. Svenska IBT är alltså först ur startblocken i världen inom detta mycket spännande område.
Tillbaka till IBTs läkemedelskandidat. För tidigt födda barn kan inte amma från mammans bröst utan måste matas med sond (slang via näsan). De får således inte samma direktkontakt med mammans bakterieflora som ett fullgånget ammande barn. IBTs bakterie är lämpligt nog hämtad från kvinnans bröst.
Den sjukdom som man vill förebygga, NEC, kännetecknas av aggressiva patogener i barnets tarmar, vilket leder till inflammationer och död vävnad. Sjukdomen är svårbehandlad och dödstalen höga. Eftersom barnets tarm är steril vid födseln är det logiskt att tänka sig att om man tillför goda bakterier via sond till de barn som inte får i sig dessa via amning så kan man etablera en god tarmflora, vilket kan förebygga sjukdomen.
Upprepade förseningar med studiestart
Som så ofta i forskningsvärlden har vägen inte varit spikrak för IBT. Den ursprungliga planen var att starta fas III-studien under första halvan 2018. Detta antagande byggde på att ett rådgörande möte med FDA skulle ske under H1 2018 och att man sedan kunde komma igång. Men när FDA sköt upp mötet tvingades IBT att informera marknaden att studien inte skulle ske förrän andra halvan 2018. Mötet med FDA skedde ännu senare än man först trodde, nämligen i november, vilket ledde till att bolaget tvingades skjuta på studiestart en andra gång, nu till H1 2019. Dessa förseningar har haft en negativ effekt på aktieutvecklingen, men är utom bolagets kontroll och svåra att förutse.
Faktum är att den andra förseningen uppstod av synnerligen goda skäl. Feedbacken från FDA i samband med mötet i november var att myndigheten ville att IBT skulle utvidga studien till att även inkludera mätningar av hur väl barnen i kontrollgruppen äter jämfört med placebo, i fortsättningen kallat "feeding tolerance". Detta innebar ett par saker; dels var bolaget tvungna att arbeta om studiedesignen, vilket ledde till en senareläggning av studiestart. Men betydligt viktigare och oerhört positivt så fick IBT nu två möjligheter att "lyckas med studien". Antingen genom att man visar att IBP-9414 har statistiskt signifikant effekt på reduktion av NEC eller dito på förbättring av feeding tolerance.
VD beskriver händelsen som mycket ovanlig i forskningssammanhang. Det vanliga är att forskningsbolagen vill testa sina läkemedelskandidater på lite allt möjligt när man nu har plöjt ner flera hundra miljoner kronor på att utveckla ett läkemedel. Men detta gillar inte myndigheterna; det anses vara "data mining" - om man testar tillräckligt många hypoteser så kommer något att funka. Därför vill myndigheterna normalt se att bolagen snävar in syftet med en studie till en enda så kallad primär endpoint. Att FDA vid novembermötet föreslog att IBT ska använda dubbla primära endpoints är mycket ovanligt och ökar alltså chansen att IBP-9414 blir ett godkänt läkemedel rejält. Vidare, om IBT kan visa effekt på både NEC och feeding tolerance ökar sannolikt marknaden radikalt. Prematura barn väger så lite som 500 gram, så vikten av att kunna mata barnet kan inte nog understrykas. Jag har själv erfarenheter från neonatalavdelningen och det enda jag gjorde de tre första veckorna var att oroa mig över mitt barns viktuppgång.
Slutligen, utvidgningen till att inkludera feeding tolerance kostar inget extra utöver förseningen. De tidigare oberoende studier jag refererat till ovan visar tydliga förbättringar i feeding tolerance efter behandling med lactobacillus reuteri. Faktiskt är studieupplägget med 2000 barn fyra gånger fler än vad som krävs för att ha goda chanser för att visa signifikans på feeding tolerance.
Marknadspotential
Innan IBT visste att fas III-studien också kommer att genomföras med feeding tolerance som endpoint anlitades konsulterna Apex och Clearview för att undersöka marknadspotentialen. Dessa konsulter kom fram till att IBP-9414 har en potential på cirka 300 miljoner dollar enbart med syftet att förebygga NEC. Marknaden i Europa har inte undersökts på samma sätt, men antalet för tidigt födda är enligt bolaget minst det dubbla. Däremot är priset på läkemedel generellt sett lägre i Europa, vilket gör att man konservativt kan anta att marknaden i EU är minst lika stor som i USA. Lägg därtill resten av världen, folkrika länder som Kina och Japan. Att IBP-9414 har en peak sales potential på mindre än 1 miljard dollar verkar osannolikt. Vi snackar alltså blockbusterpotential.
Nu till feeding tolerance. Vad är det värt om man lyckas visa effekt på detta? En dubblering av potentialen? Analysen är inte gjord ännu men IBT verkar övertygade om att det kan öka värdet rejält. Här lämnar jag åt läsaren att göra sina egna antaganden.
Värdering
Värdering av biotech är svårt, bygger på en mängd antaganden om sannolikheter, ramp-up, patent, generika, royaltystrukturer med eventuella partners etc. Men nota bene, IBT innehar samtliga rättigheter globalt till IBP-9414. Bolaget har bett aktieägarna om en halv miljard för att finansiera fas III för att kunna behålla dessa rättigheter. Att som tidningen Börsveckan anta att IBT skulle få behålla så lite som 10% av intäkterna är befängt och visar på dålig förståelse för sektorn. 10-15% får bolag som får sina studier finansierade av en partner. Typ som när J&J finansierade Medivirs utveckling av Hepatit C-läkemedlet Olysio. IBT skrev mycket riktigt ett första distributionsavtal den 5 mars med Israels största läkemedelsbolag som ger IBT 70% av intäkterna. Nu tvivlar jag på att IBT kommer få behålla så mycket på större marknader men 30-40% skulle göra mig mycket nöjd.
Jag tänker inte göra någon egen värdering av IBT utan peka på SEBs analys där man räknade fram en riktkurs på 300 kronor för ett knappt år sedan. Den kalkylen utgick enbart från potentialen i NEC. Bankens blue sky var drygt 1500 kronor och förutsätter att fas III är framgångsrik. Med feeding tolerance som en ytterligare primär endpoint har sannolikheten att IBP-9414 kommer till marknaden ökat rejält. Och om man lyckas visa effekt på både NEC och feeding tolerance är försäljningspotentialen kanske det dubbla? Riktkursen bör med denna nya information rimligen dubblas till 600 kronor.
Man kan också utgå från SEBs blue sky på 1500 kronor enbart baserat på NEC, lägga på lika mycket för feeding tolerance och mycket förenklat konstatera att marknaden sätter 6% chans för detta scenario (3000 x 0,06 = 180). Låter som en felprissatt lottsedel i mina öron.
PledPharma
PledPharma har en brokig historik, vilket länge har tyngt värderingen. Först lite bakgrund;
PledPharmas huvudkandidat PledOx syftar till att reducera nervskador som uppstår i samband med cellgiftsbehandling av cancer. Tillståndet som kallas CIPN (chemotherapy-induced peripheral neuropathy) drabbar mellan 30% och 40% av alla patienter som genomgår cellgiftsbehandling och är därmed ett stort problem som idag inte har någon behandling. Det må låta som ett trivialt problem att ha domningar, stickningar och tappa känsel i fötter och händer men faktum är att smärtorna kan bli så svåra att cellgiftsbehandlingen måste avbrytas, vilket i sig kan öka risken att patienten dör i cancer. I vissa fall blir problemen kroniska, vilket kan leda till avsevärt försämrad livskvalitet. Så mycket som 20-30% av patienterna har symptom 7 år efter behandling. I allvarliga fall kan patienten inte använda händer på samma sätt som tidigare och kan ha svårigheter att gå på grund av förlorad känsel i fötterna.
PledPharma drev själv forskningen på PledOx igenom fas II med den så kallade PLIANT-studien. Toplineresultat presenterades i mars 2015 och visade på 43% reduktion av neuropatier jämfört med placebo. Aktiemarknaden gladdes så åt dessa studieresultat att aktien steg 20% samma dag och PledPharma fick en miljardvärdering. Under efterföljande 18 månader presenterades mer data och framsteg med myndigheter. Bolagets dåvarande VD var tydlig med att man skulle ta in en licenspartner som skulle finansiera fas III. Det spekulerades i ett avtal värt 1-1,5 miljarder i milstolpar samt tvåsiffrig royalty. Börsvärdet var uppe som mest i 2 miljarder kronor.
Men i november 2016 kom istället kallduschen att bolaget hade avbrutit alla förhandlingar med tänkbara partners och istället bad aktieägarna om 400 miljoner kronor i en nyemission på 20 kronor per aktie för att finansiera fas III själva. Aktiekursen kollapsade 50% på en dag och bolagets förtroendekapital totalförstördes. Men det var bara början på eländet för bolagets aktieägare. Besvikelsen över det uteblivna partneravtalet var stor och aptiten på en nyemission obefintlig. Aktien föll snabbt igenom teckningskursen 20 kronor under teckningstiden och teckningsrätten blev värdelös. Carnegie hade upphandlat en garanti på 250 miljoner kronor av de totalt 400 miljoner kronor som bolaget behövde. Konsortiet utgjordes dock till största delen av förmögna privatpersoner som hoppades göra sig en snabb hacka. I och med att aktien handlades under teckningskurs större delen av teckningstiden blev deltagandet från aktieägarna i stort sett obefintligt bortsett från huvudägarnas bidrag. Aktier för 230 miljoner kronor, eller 23% av stocken satt på privatpersoner som inte hade tänkt bli ägare... rullgardin ner.
Efterföljande halvår kännetecknades av extrem kurspress när garanterna tävlade om att sälja först. Aktien halverades igen och noterades som lägst under 10 kronor i maj 2017, vilket i princip utgjorde värdet på kassan i bolaget vid den tidpunkten.
Jag var själv garant i denna episkt usla emission vilket var början till min nu drygt 2 år långa relation till PledPharma.
PledPharma 2.0
När dammet hade lagt sig i mitten av 2017 träffade jag för första gången bolagets nye VD Nicklas Westerholm. Vi hade en väldigt bra dialog från dag 1 och en samsyn kring vad som måste göras för att reparera skadan; återupprätta förtroendet genom att
- förstärka ledningsgrupp och kliniskt team,
- få ett studieprotokoll godkänt för fas III-studien med PledOx,
- förbättra kommunikationen med aktiemarknaden,
- avancera bolagets andra läkemedelskandidat Aladote genom fas I
- affärsutveckla, exempelvis genom att hitta partners för enskilda regioner eller hitta nya projekt
- starta PledOx fas III
Innan utgången av 2017 hade ett nytt kliniskt team från Astra rekryterats, så även en ny CFO. Ett kliniskt råd för PledOx inrättades och en partner för Asien vid namn Solasia signats med milstolpar värda 700 miljoner kronor. Studiedesign för fas III godkändes av EMA och FDA. Aktien gick som ett spjut tillbaka över teckningskurs och framtiden såg ljus ut med ett kompetent, erfaret exekverande team från Astra vid rodret.
Men säg den lycka som varar. I februari 2018 kom nästa stora bakslag. När studien skulle påbörjas upptäckte man att studieläkemedlet inte höll den kvalitet som krävdes. Ett beslut från den tidigare ledningsgruppen att byta kontraktstillverkare mellan fas II och fas III visade sig ödesdigert. Aktien kollapsade en andra gång och bolaget tvingades vänta till november 2018 på att kunna starta fas III med PledOx.
Vägen framåt
Med risk att jinxa det hela vill jag påstå att PledPharma aldrig varit i en bättre situation än nu. Utöver att PledOx fas III nu är igång har också Aladote (mot leverskador i samband med paracetamolförgiftning) avancerat framåt i och med att lyckade fas I-resultat presenterats (god säkerhetsprofil, tendens till effekt på relevanta biomarkörer). Trots detta vägrar aktien att lyfta och börsvärdet är 900 miljoner kronor idag med en betydligt mognare forskningsportfölj än 2016, med finansieringen på plats för kommande 2 år och med samtliga rättigheter för PledOx utanför Asien kvar i bolagets ägo.
Jag gissar att anledningen till den svaga kursutvecklingen är att garanterna från den misslyckade emissionen 2016 fortfarande har aktier till salu. Bolaget inleder nu en charmoffensiv mot institutionella placerare för att lösa detta 2 år långa gisslandrama.
- I december 2018 meddelades att man vill byta från First North till börsens huvudlista. En sådan process tar uppemot 9 månader typiskt sett.
- Förra veckan gjorde bolaget en roadshow till ett antal städer i Europa.
- 26 mars är en första kapitalmarknadsdag planerad.
Utöver att skapa ett större intresse från institutioner att investera i aktien finns en rad fundamentala framsteg som kan driva värde anser jag;
1) En eventuell partnerdeal för en eller flera regioner. Moberg Pharma har på senare tid gjort två sådana deals, under pågående fas III, dvs innan man vet hur effektdata faller ut. Vad kan sådana deals vara värda? Här har jag uppenbara kunskapsluckor och gör ett par lekmannaobservationer:
Om Solasia betalar 700 miljoner kronor i milstolpar för PledOx-rättigheterna till den asiatiska marknaden samt en tvåsiffrig royalty vid lansering, bör inte rättigheterna för USA och EU vara värda minst det dubbla om inte mer?
Mobergs Pharmas deal med Bayer för MOB-015 innebär att Moberg får uppemot 50 miljoner euro i milstolpar för rättigheterna till Europa. MOB-015 sägs ha en potentiell försäljning på 250-500 miljoner dollar globalt. PledPharmas PledOx har solklar blockbusterpotential, dvs en försäljningspotential på 1 miljard dollar globalt, eller 2-4 gånger större än MOB-015.
2) PledOx sökte särläkemedelsstatus för Aladote i USA i december 2018. Givet dels att behandling mot leverskador saknas för långt gången paracetamolförgiftning och dels att patientpopulationen är liten bör chanserna till beviljad särläkemedelsstatus vara goda. Finansmarknaden älskar läkemedel med särläkemedelsstatus eftersom utvecklingstiden sänks, patentskyddet stärks och priset man kan ta ut blir högre.
3) Bredda pipeline genom förvärv av projekt i tidig fas.
Marknadspotential
Den pågående fas III-studien med PledOx syftar till att minska neuropatier i patienter som behandlas mot tjocktarmscancer med cellgiftet oxaliplatin. Totalt sker cirka 1,5 miljoner sådana behandlingscykler årligen i USA, EU och Japan enligt bolaget, se sid 11 i nedanstående presentation.
Potentialen på ovanstående marknader är således 1,5 miljoner infusioner PledOx. Bolaget avser sätta ett pris på runt 1000 dollar per infusion, vilket skulle ge en potential på 1,5 miljarder dollar årligen.
Men detta är enbart för tjocktarmscancer. Bolaget har flera gånger framhållit att neuropatier är ett problem som påverkar oxaliplatinbehandlade cancerpatienter även i andra cancerformer. Störst potential finns i bröstcancer, vilket kan dubbla potentialen för PledOx.
Jag bortser från Aladote i denna blogg för att spara på läsarens tålamod men konstaterar att Carnegie ser en peak sales potential på 250 miljoner dollar.
Högre risker än genomsnittet i PledOx fas III?
Rent statistiskt lyckas cirka hälften av fas III-studier i biotech-branschen. De analytiker som jag pratar med säger att risken är högre i PledPharmas studie eftersom man byter endpoint mellan fas II och fas III från läkarskattade symptom till patientskattade symptom. Jag har ägnat lite tid att förstå detta och min tolkning är följande; PLIANT-studien var sub-optimalt designad eftersom man mätte symptom under samtliga sex behandlingscykler. Men neuropatier uppträder inte förrän tidigast i samband med den andra cykeln. Att inkludera den första gör det svårare att visa förbättring under behandlingen eftersom det inte finns något att förbättra efter den första cykeln.
Vidare visade PLIANT-studien att den uppmätta effekten av PledOx under själva behandlingen skattad av läkare precis var på gränsen till signifikant men på fel sida. Dock var de långsiktiga effekterna skattade av patienterna klart signifikanta.
Efter konsultation med det vetenskapliga rådet och med berörda myndigheter byttes därför endpoint till fas III-studien till patientskattade symptom. Motiverar detta en högre riskfaktor för PledPharma? Bedöm själva.
Värdering
PledPharmas börsvärde på knappa 900 miljoner kronor är långt under vad det var innan emissionen 2016, trots finansiering på plats och stora kliniska framsteg sedan dess. Vidare är börsvärdet en bråkdel av andra bolags med huvudkandidater i sent skede. Redeye pekar bland annat på Hansa Biopharmas 9 miljarder, Oncopeptides 6,5 miljarder. Men också klart lägre än Calliditas 1,3 miljarder.
Äpplen och päron kommer många hävda, men Carnegies peak sales-estimat för Oncopeptides cancerläkemedel Ygalo är 1 miljard dollar. Börsvärdet är 7 gånger högre, vilket knappas reflekterar den något högre risken i PledPharmas fas III. Carnegies peak-sales estimat för Calliditas Nefecon är 400 miljoner dollar. Betydligt lägre potential än PledPharma men värderas 50% högre. Listan kan sannolikt göras lång. PledPharma är helt enkelt för billigt.
Jag avstår även från att göra någon värdering av PledPharma men konstaterar att både Carnegie (riktkurs 32 kronor) och Redeye (52 kronor) ser betydande uppsida från dagens kurs runt 18 kronor.
Slutsats
Ska man investera i biotechbolag bör man ta höjd för att förlusten kan bli mycket stor om forskningen misslyckas. Om man som jag ändå lockas av den stora potentialen bör man därför endast investera så mycket pengar att man har råd att förlora hela insatsen. PledPharma och IBT tickar alla boxar för vad jag anser vara intressanta forskningsbolag; starka mgmt, unmet clinical need, first in class, blockbuster-potential, välfinansierade. I båda fallen finns inga tydliga stora risker kommande 12-18 månader. När vi närmar oss "read-out", dvs presentation av studieresultat kan det vara klokt att sänka risken genom att sälja en del av positionen. Om aktierna utvecklas väl fram till dess kan man i bästa fall sälja en del och ha en gratislott kvar i den stora dragningen.
DISCLAIMER. Jag äger både IBT och PledPharma. Jag är ekonom och har generellt sett dålig förståelse för läkemedelsutveckling och kan ha missuppfattat detaljer kring studieupplägg, etc.