I TV-programmet Nyhetsmorgon, lördag har vi idag 2009-05-16 hört den lettiske premiärministern Vladis Dombrovskis intervjuas om krisen i hans land Lettland.

Samtidigt har Svenska Dagbladet (SvD) en artikel av docenten i nationalekonomi Roger Svensson under rubriken ”Riksbankens farliga experiment”. Han pekar på farorna med Riksbankens helt oprövade exceptionella lågräntepolitik. Han ser tre faror:

1. Riksbanken hinner inte fånga upp den” fallande kniven” och höja räntan i tid . Vi får en importstyrd inflation (importerade varor blir dyrare).

2. Räntesänkningarna ger grogrund för att låna mer och gynnar dem som tagit stora lån. De som sparat bestraffas och får inga eller låga avkastningar på sitt kapital. Detta ger helt felaktiga ekonomiska signaler om hur man skall hantera ekonomi överhuvudtaget.

3. Istället för ökad konsumtion har den låga räntan lett till ökat sparande. Mycket av dessa besparingar har gått till börsen och andra tillgångsmarknader. Både den senaste börsuppgången och det nyvaknade intresset för bostadsmarknaden kan förklaras av de låga räntorna. Det finns en stor risk för nya bubblor.

Författaren konstaterar också att varken FED, ECB, Riksbanken eller någon europeisk bank har några erfarenheter av att hålla så låga räntor Min kommentar: ”Japan har erfarenhet – resultatet vet vi”

Hans slutkläm är: ”Tänk att ni skall ut på en flygtur. Piloten har läst mycket teori, men aldrig tagit några flygtimmar. Skulle ni följa med?

Jag delar författarens uppfattning om att flygresan är farlig. Jag skulle vilja ta tåget i fortsättningen med en van lokförare.

Nu vill jag utveckla det här realitydramat ytterligare. Först några korta definitioner:

1. Penningpolitik är de ekonomisk-politiska åtgärder som påverkar penningmängd, kreditgivning och räntenivå. Penningpolitik bedrivs vanligtvis av landets centralbank. I Sverige är det Riksbanken som är ansvarig för penningpolitikens genomförande.

2. Finanspolitik är statens inkomst- och utgiftspolitik i syfte att påverka tillväxt sysselsättning, efterfrågan och prisutveckling, t.ex. att höja eller sänka skatter och bidrag. Man kan ur ett mer begränsat perspektiv, också tala om en kommunal finanspolitik .

Både den nuvarande och den förra regeringen förde en relativt stram budgetpolitik med utgiftstak. Det lönade sig och vi gick in i den nuvarande krisen med bra nationell ekonomi. Det baltiska fälttåget, som tre av våra svenska storbanker gjort, med snabbraider och penningbombning visade sig vara ett slag i luften utan reträttmöjligheter när luftballongerna med säkerheter sprack. De gjorde ett stort hål i den svenska ekonomin. Hur stor bombkratern blir är långtifrån klart.

Det här har givetvis handlingsförlamat finanspolitiken. Även om regeringen och finansminister Borg velat har de inte vågat satsa på mer sysselsättningsåtgärder eller infrastruktursatsningar. Skattebetalarnas pengar har bankerna av ren girighet satsat i Baltikum. Oppositionen skjuter ständigt giftpilar mot regeringens arbetsmarknadspolitik. Bankerna tar ingen hänsyn till regering och behöver inte göra det - de sitter säkert. Vilken finansminister vi än haft som pilot hade han/hon virvlat runt i den baltiska luftgropen tills trycket utjämnats. Om det då finns pegar kvar till en expansivare finanspolitik vet vi inte. Vi vet inte ens om det behövs då.

Nu har Riksbanken med Stefan Ingves hamnat i den situationen att vara den ende piloten som inte blivit nedskjuten än. Andrepiloten på det penningpolitiska planet Riksgälden med Bo Lundgren och staten som styrspakar kan regeringen ha koll på, men de gör inget annat än konstaterar sjunkande BNP och ökat handelsunderskott just nu. Dessutom lånar man ut mer och mer till banker och företag . Sedelpressarna går.

Lettlands premiärminister Dombrovskis sa i TV att hans mål fortfarande var att Lettlands ekonomi om 10-15 år skulle vara lika bra som i de nordiska länderna – trots krisen. Kanske möts Baltikum och Norden halvägs när det pennigpolitiska planet nödlandar eller planet får startförbud via en räntehöjning innan startbanan (lågräntepolitik) är slut inom två år enligt Riksbankens prognos.

Trots allt - Baltikums sak är vår sak vare sig vi vill eller inte. Bankerna har talat för sig själva.