Det var länge sedan jag skrev min blogg om “Finansfebern kommer tillbaka”. Jag behövde ta paus från skrivandet på Redeye för att fokusera på min tillvaro. Har varit borta från Stockholm i flera månader därför behöver jag mer tid för att återskapa nya kontakter med personer och företag. Fick en intressant förfrågan från Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag. Vi skall träffas för en diskussion om valrörelsen.
Idag kom en artikel i Dagens Industris debattsida om bankbonusar (tidning). Jag skrev artikeln och efterlyser bättre öppenhet mellan regeringen, Finansinspektionen och företag när det gäller bonusregleringen. Här kommer en artikel som hämtades från debattsidan.
“Finansministrarna från världens största ekonomier kunde vid G20-mötet i London inte enas om principer för ett bonustak för höga bankchefer. Tyvärr har G20-mötet därmed återigen gett negativa svar till dem som ser fram emot förändringar. Häromveckan förkastade svenska näringslivstoppar Finansinspektionens förslag om att de nya bonusregleringarna ska gälla samtliga bankanställda.
_Näringslivstopparnas motstånd mot bonusregleringar är tråkigt. De bonusprogram som världens- och svenska bankstyrelser använder är oacceptabla för aktieägare och de har en negativ inverkan på samhället i sin helhet.
Bonusprogram bör regleras. En majoritet av aktieägare kan inte hävda sig mot storägare och finansiella institutionella ägare. Institutionella chefer som med större röstandel kunde utmanövrera minoritetsaktieägarnas ställningstagande för en ändring i bonusprogrammet. De flesta institutionella chefer får också bonus och springer därför “kompisarnas” ärenden på bolagstämman._
Hur kan dessa högt uppsatta personer moral att försvara bonussystem som inte gagnar de bolag de representerar.
_Det är inte ett enbart ett antal VD:ar och styrelseledamöters förtjänst att bolaget utvecklas åt rätt håll. Det är oerhört viktigt att incitament finns för de anställda som genomför strategier och gör jobbet! Att inte göra de anställda delaktiga bidrar till en destruktiv atmosfär som inte skapar aktieägarvärde. Bonusprogram enbart för höga direktörer urholkar disponibla vinstmedel på aktieägarnas bekostnad. Institutionella ägares företrädare gynnas personligen, håller god min och låta sig smörjas. Trovärdigheten för bolagsstyrelsens arbete undermineras.
En bolagsstyrelse gör sitt bästa för att öka värdet för bolagets aktieägare. Då krävs en rimlig balans och en god atmosfär mellan styrelse, verkställande ledning och de anställda. Ett bonusprogram som omfattar samtliga anställda, där utfallande bonus omvandlas till aktier för utdelning till alla anställda inom bolaget, och grundat på mätbara mål och prestationsutfall skulle vara mycket positivt._
Bonusprogram som omfattar samtliga anställda leder till förbättrad långsiktig värdeutveckling för både bolagets aktieägare och de anställda.
I svenska och utländska investmentbolag redogör styrelseordförandena för den totala ersättningens konstruktion men de berör aldrig det faktum att en allt större allmänhet ifrågsätter nivån på den totala ersättningen. Medan de anställdas löner hålls nere och produktionen ständigt skruvas upp genom rationaliseringar, finns inga motsvarande åtgärder för styrelsens arvoden och den verkställande ledningens ersättningar. Det finns inte längre någon rimlig måttstock för arbetsprestationer och hur dessa ska ersättas på den högsta nivån.
Näringslivets toppar verkar tävla om vem som ska leda löne- och bonusligan. Det skadar företagens anseende och långsiktiga utveckling och därmed samhället i sin helhet.
Många av världens investmentbolag och banker i tidigare generationer har varit till måttfulla och arbetat långsiktigt för utveckling av näringslivet. Jag hoppas att vår tids näringslivstoppar kan begrunda detta och komma med ett nya initiativ som kan bli ett föredöme och rättsnöre för näringslivet. Det skulle också återge näringslivets toppar deras ursprungliga ställning och värdighet i samhället.”
Kom gärna med era synpunkter på bonusregleringen.
Må så gott,
Oskar Fredrik