Nya knockoutslag mot Artimplant

2011-05-19 11:04, Edited at: 2011-05-24 15:19

En högerkrok från en domstol i Pennsylvania tillsammans med en vänsterjabb från en vetenskaplig tidskrift riskerar nu att golva Artimplant för gott. VD:n, finanschefen samt fyra av fjolårets styrelseledamöter har redan kastat in handduken. Kvar finns vilsna småsparare med garden nere tillsammans med grundarna och en äventyrlig aktieanalytiker.

I mitt föregående blogginlägg uppmärksammade jag att stjärnanalytikern Per Lindberg dykt upp som storägare i Artimplant. Är han fortfarande kvar på ägarlistan borde han nu kanske börja lätta lite på slipsknuten men låt oss först börja med några positiva ordalag.

Artimplants Q1-rapport var hyfsad. Nettoomsättningen landade på 5,4 MSEK vilket var en ökning med 12,5 procent jämfört med fjolåret. Egenförsäljningen ökade med 1,4 MSEK till 3,8 MSEK, motsvarande en ökning på 58 procent. Det är fullt godkänt med tanke på avsaknaden av publicerade säljstödjande studier för ATR-implantaten. Förlusten minskade även till – 3,9 MSEK vilket torde vara det bästa resultat som bolaget presterat för ett enskilt kvartal. Drar vi bort en återbetald rörelsekredit på 4 MSEK var inte heller kassaflödet på – 6,3 MSEK så farligt. Med ca 26 MSEK kvar i kassan och med den positiva utvecklingen för egenförsäljningen i minne ser således Artimplant ut att åtminstone klara av innevarande år utan några ytterligare kapitaltillskott.

Det som tynger aktien är dock de stämningar som riktats mot bolaget gällande problem med implantatet, Artelon CMC Spacer. Vid bokslutsrapporten rapporterades att nio CMC-patienter stämt Artimplant och dess licenspartner, SBI. Enligt Q1-rapporten har nu ytterligare två patienter tillkommit vilket inte framstår som någon drastisk ökning. Dessvärre har det efter rapportperiodens slut dykt upp ett färskt domstolsbeslut samt en ny publicerad studie som inte kommer att vara bolaget till gagn. Istället finns det all anledning att tro att antalet stämningar nu kommer att eskalera kraftigt.

I april beslöt en amerikansk domstol att alla fall kopplade till Artelon CMC Spacer skall klassas som ”mass tort”. Det är givetvis ett kraftigt bakslag för Artimplant eftersom mass tort är en form av grupptalan vilket kommer att ge ökad uppmärksamhet i massmedia och högst sannolikt locka fler patienter att stämma bolaget, framförallt de som tidigare känt sig osäkra om att på egen hand våga inleda en stämningsprocess. Ytterligare har under april månad en retrospektiv studie på implantatet publicerats i den vetenskapliga tidskriften HAND. Studien omfattade 29 CMC-patienter där det framkom att 12 upplevt komplikationer. Det är en katastrofalt hög andel. Nio av dessa hade även utvecklat osteolys, vilket är en inflammatorisk process där kroppen reagerar mot implantatet med att bryta ner friskt ben. Fyra patienter tvingades även avlägsna implantatet vilket ger en revisionsfrekvens på hela 14 procent. Det är alarmerande högt och avsevärt högre än den siffra kring ett par procent som Artimplant mässar om.

Vad som blir uppenbart med detta är att varumärket ”Artelon” nu kommer att få ta emot ytterligare smällar vilket kommer att slå på försäljningen av spacern samt även spilla över och försvåra marknadspenetrationen för ATR-implantaten. Då över 13 000 patienter behandlats med spacern väcks naturligtvis även frågan hur stor andel av dessa som nu kommer att passa på att försöka få ut skadestånd. USA är ju som bekant ett av världens mest skadeståndsglada länder och på Wikipedia läser jag även att ”Mass torts also involve high individual damage awards” och plötsligt känns soppan kring Artimplant som en fullständig mardröm.

Det som oroar är givetvis att revisionsfrekvensen är så hög, alltså den andel av patienter som haft så stora problem med implantatet att reoperation varit nödvändig. 14 procent är också i nivå med ett annat bolags implantat som nu fått katastrofala följder.

Ifjol återkallade Johnson & Johnson höftledsimplantatet DePuy ASR TM XL från marknaden. Amerikanska FDA hade flera år tidigare fått ta emot klagomål, s.k. complaints, från patienter vilket även myndigheten fått göra gällande Artimplants implantat. Avgörande till beslutet att dra tillbaka produkten var dock en färsk brittisk opublicerad studie där det framkom att revisionsfrekvensen efter fem år uppgick till 12 procent vilket var oacceptabelt högt. Likt fallet är för Artimplant försöker naturligtvis nu amerikanska advokatbyråer rekrytera patienter som upplevt problem med höftimplantatet för att kunna tjäna pengar på en stämningsprocess mot Johnson & Johnson. Och enorma skadeståndsbelopp ser det dessutom ut att bli eftersom bolaget i samband med bokslutsrapporten avslöjade att de reserverat hela 992 MUSD för att täcka kostnader relaterade till stämningar gällande implantatet. Det är alltså över 6 miljarder kronor!

Nu skall man kanske inte jämföra Johnson & Johnsons implantat med Artimplants men med ”mass tort” i minne kommer sannolikt den svenska implantattillverkaren att få uppleva många svettiga timmar i rättssalen. Jag har grävt fram en handfull andra enskilda fall där implantat orsakat liknande problem som för spacern med osteolys samt där reoperation varit nödvändig. Skadeståndskraven per patient ligger mellan 90 000 – 300 000 USD vilket ger en genomsnittskostnad på 195 000 USD. Gör vi då en skräckberäkning beräknat på revisionsfrekvensen i den senaste studien multiplicerat med antalet patienter som idag bär på ett spacerimplantat får vi fram en summa på ca 350 MUSD vilket motsvarar 45 gånger Artimplants nuvarande börsvärde. Hur stor denna tsunami kommer att bli återstår givetvis att se men att bolaget kommer att få simma motströms under lång tid råder det knappast någon tvekan om.

Artimplant bedömer dock att eventuella skador utöver självrisk kommer att kunna regleras genom försäkringsersättning. Frågan är då om vi vågar lite på denna ”bedömning” då finanschefen, fyra av fjolårets styrelseledamöter samt även VD, Hans Rosén, på kort tid lämnat bolaget? Är det faktiskt så illa att de nu sprungit iväg med svansen mellan benen för att undvika att stå till svars ifall det börjar dyka upp lik ur garderoben?

Jag har nyligen vid upprepade tillfällen även skickat mejl till Artimplant utan att få något svar. Detta stärker definitivt min tro om att ”döden” lurar bakom garderobsdörren. Och inte blir jag lyckligare av att studera amerikanska patientforum eftersom det där nu börjat dyka upp CMC-patienter som initialt haft en lyckad operation men som nu efter ett par år fått problem i den behandlade leden. Är det då implantatet som orsakat detta pga osteolys eller är det artrosen som återkommit? Och finns det därmed en risk för att revisionsfrekvensen nu kommer att öka drastiskt?

Frågan är också varför den amerikanska distributören BioMedtrix avbrutit rekryteringen av hundar i studien för implantatet ”Artelon CCL” som haussades enormt för ett par år sedan? Vilseleder Artimplant aktiemarknaden med att hävda att det är en kostnadsfråga för att mörka att implantatet inte håller måttet? Och som inte detta vore nog ramlade jag igår på ända när jag lyssnade till den inspelade telefonkonferensen från bokslutsrapporten då jag noterade att VD:n avslöjade att FDA nu även mottagit ”complaints” för ATR-implantaten. Visserligen rör det sig enbart om tre patienter men det ökar definitivt osäkerheten kring hur bra den livsviktiga amerikanska säljstödjande studien kommer att vara som nu sammanställs för publicering.

Nä, det är bara att konstatera att Artimplant nu ser ut att vara en öppen skattkammare åt en grävande ekonomijournalist och det skulle inte förvåna om vi snart ser ett par ”gående lik” komma promenerande ur någon ekonomitidning vilket knappast kommer att ge någon kurshöjande effekt. Snarare är det så att bolaget under lång tid framöver kommer att få försvara sig mot CMC-patienter och lägga allt mer resurser på att återfå kirurgernas förtroende till varumärket. På pappret ser självklart detta ut att bli en ökenvandring tills stupet kommer.

Det finns också skäl för att kraftfullt kritisera Artimplant för deras informationsgivning. Varför informerar de inte aktiemarknaden om ”negativa” studier? Och varför dröjde det ända tills bokslutskommunikén innan de avslöjade att de fått stämningar mot sig, trots att de första dök upp redan under Q3 ifjol? Den stora otäcka frågan är ju om Artimplant redan kände till de första stämningarna när de släppte prospektet till nyemission ifjol höstas. I så fall är det naturligtvis en skandal av stora mått.

Jag har tidigare spekulerat i att den nya styrelsen siktar på en försäljning av bolaget. Idag är jag mer tveksam eftersom den kommande uppmärksamheten kring det förmodade massåtalet kommer att urholka värdet på produktportföljen samtidigt som det publicerade studieresultatet sannolikt kommer att ha en avskräckande effekt på eventuella intressenter. Visserligen sker det nu som då mirakel och då aktien befinner sig i det absoluta bottenträsket är det fullt möjligt att det kan bli aktuellt med kursrallyn framöver. För den långsiktiga placeraren framstår dock Artimplant som en nitlott och det jag slutligen är nyfiken på är hur stämningen var på stämman angående stämningarna? Knappast så stämningsfull.