SensoDetects årsstämma besöktes av sammanlagt 17 aktieägare och tre icke aktieägare (Sigrun Axelsson och två revisorer). Ändå var 52 % av aktierna samlade, vilket innebär att makten är samlad på ett fåtal personer. Men det visste vi ju redan.

Mötet var i sista stund flyttat till en grannlokal till SensoDetects kontor. Förmodligen för att det var så få anmälda (min tolkning).

Mötet var naturligtvis av formell karaktär, där Leif Smeby med sitt norska modersmål höll i mötet. Leif utstrålar verkligen en stor portion pondus trots sitt lugna och ganska tysta sätt. Han har varit med förr och när han talar lyssnar alla.

Utöver ren formalia var VD Johan Källstrands utläggningar om 2010 och 2011 de intressanta punkterna. Inget nytt framkom dock egentligen. Johan inledde sitt anförande med att berätta att han i går besökte Göteborg och hade ett möte med läkare som använt SD-BERA inom rättsmedicinen. Min tolkning var att dessa läkare hade bekräftat att metoden både fungerar vad gällande de resultat som kommer fram, men även att maskinen i sig är lättanvänd.

Leif Smeby poängterade inte bara en gång utan med en dåres envishet att bolaget inte kommunicerar några som helst prognoser, varken gällande antalet mätningar, när studier väntas publiceras e.dyl. Han fick bryta av både Sören Nielzén och Johan Källstrand när han ansåg att dessa var på väg att säga för mycket.

Jag hade förmånen att sitta bredvid Sören Nielzén. Efter mötet hade vi en pratstund där han berättade om bakgrunden och alla år av forskning. En riktig mysgubbe! Det hela började med en studie för många herrans år sen där han själv skrev symfonier som han lät en Lundaorkester spela in på band, som man sedan spelade upp för friska och schizofrena. Detta lade grunden till vad vi har i dag – ett batteri på 13 specialdesignade, patenterade ljud. Ljuden är alltid desamma – oavsett om det är schizofrena eller personer med bipolär sjukdom man ska testa.

Jag hade även förmånen att få ställa en fråga på frågestunden. Jag valde att fråga om hur många undersökningar som görs på Charité och Pfalzklinikum allt som allt. Mellan tummen och pekfingret görs det årligen ”flera tusen” utredningar på Charité, som är topp tre i Europa när det gäller storlek. Pfalzklinikum är mer ett klassiskt ”mentalsjukhus” med ca tusen patientplatser.

Det går inte att undgå hur nöjd Johan Källstrand är över att ha Christopher Gillberg på sitt CV. Han riktigt myser när han nämner att Gillbergcentrum köpt in en SD-BERA till Sahlgrenska.

När det gäller Umeåstudien, som jag tolkar är närmast i tur att publiceras vågade inte Källstrand säga hur många patienter som ingick i denna. Han visste inte om antalet hade kommunicerats. Viktigt att poängtera, och något som var nytt för mig är att studier ”måste” publiceras, så mitt (och en del andras) antagande att bara för att man resultat ska publiceras så innebär det inte per automatik att resultaten är bra.

Även studien i Uppsala berördes och här lät Källstrand väldigt positiv. Att avgöra om en person lider av bipolär sjukdom, vanlig depression eller har skador av narkotikamissbruk kan ta år att utreda just för att sjukdomen är bipolär – ibland är patienten manisk, ibland depressiv och ibland varken eller. Med SD-BERA får man svaret på 45 minuter. Det är en viss skillnad på åratal och minuter, det borde t.o.m. den mest konservativa psykiatriker inse (min slutsats).

När det gäller publicering av studier bör också poängteras att Källstrand identifierade två potentiella förseningskällor. Dels för att SensoDetect är banbrytande och vill publicera något ingen tidigare har publicerat – detta väcker misstänksamhet hos tidskrifterna och gör dem extra noggranna. För det andra var det ingen fördel att man är ett AB som vill publicera. Tidskrifterna är vana vid att det är universitet och forskare som publicerar, i deras forskarvärld är det här med AB något nytt och okänt. Ibland fick jag känslan (om jag ska leta efter något negativt) att det smög sig in ett litet stänk av frustration i Källstrands ord över den konservativa bransch man valt att verka inom. Jag tror vi alla ska vara medvetna om att paradigmskiften av det här slaget inte sker över en natt och vi måste alla ingjuta tålamod i oss själva. Förr eller senare kommer dock fler och fler upptäcka fördelarna med att få ett objektivt beslutsstöd.

Mitt helhetsintryck av mötet är att det är kloka och jordnära personer vi har att göra med. De tänker innan de talar, de skyndar långsamt och de håller i slantarna (Källstrand: ”Vi skulle kunna anställa massvis med säljare, men då drar vi på oss kostnader vi inte vill ha just nu”). De har också taktiken klar – de har ett helt batteri med studier så gott som klara och taktiken verkar vara att mata marknaden med dessa med jämna mellanrum under 2011.