iTrader skriver i sin blogg “Live and let die” (26/11 2008) att bilindustrin och andra svaga branscher ej skall ha stöd.
Jag håller helt med. Det finns ju två anledningar till att en industri måste klappa igen.
1) Kunden vill inte ha produkten av kvalitetsskäl. Det finns andra produkter som är bättre.
2) Kunden vill inte ha produkten för att den är för dyr. Det finns andra lika bra produkter som är billigare.
I Sverige såg vi hur konfektionsbranschen försvann under 1960-talet. Sverige hade duktiga sömmerskor, duktiga designer, duktiga affärsmän som drev konfektionsindustri.
Facket drev upp lönerna och svensk konfektionsindustri blev olönsam. Det var inga generellt höga löner som sömmerskorna fick. Men löneökningarna stjälpte konfektionsindustrin.
Den flyttades först till Finland (med då lägre löner) sedan till Protugal, sedan till Asien. Under 1990-talet använde svensk konfektionsindustri sömmerskor i Baltiska staterna, men snart blev lönerna där högre än i Asien.
Så kom varvsindustrin på 80-talet. Svenska båtar hade mycket bra kvalitet. Men de slogs ut av bland annat Polen och Sydkorea som byggde lika bra båtar till lägre priser.
Nu är det bilindustrin. Vad jag förstår vill många bilägare inte ha svenska bilar längre. Japanska är både billigare och bättre nu.
Samma sak har vi i USA.
Det är svårt för politikerna i detta läge. Vad göra!
Som iTrader skriver kommer blivande presidenten Obama att ge bilindustrin sitt stöd trots att han vet att det är helt verkningslöst.
Min lösning: Det är bättre att tidsreglera arbetslöshetsersättningen. I högkonjunktur skall a-kasse-ersättningen var mycket låg. Det finns ju jobb. Varför skall någon vara arbetslös då.
I lågkonjunktur skall det betalas allt högre a-kassa, ju värre lågkonjunkturen blir. Det finns inga arbeten, de som är arbetslösa kan bidra med köpkraft genom att a-kasse-ersättningen höjs.
Så fort högkonjunktur inträder sänks a-kasse-ersättningen.