Det är flera tum-regler som det går att hålla sig till när aktiemarknaden skall analyseras.

Det viktigaste är väl talesättet från (Benjamin Graham?):

- Marknaden är aldrig så dålig som det ser ut när det är som mörkast och aldrig så bra som man tror när det är som ljusast.

Så pessimistiska som aktieägare, press, analytiker m.fl. är i dag är det väl länge sedan vi upplevt.

En annan tumregler är att kurserna på börsen är sex månader före konjunkturen ute i affärslivet. Aktieägarna ligger före och reagerar halvårsvis före utfallet.

Det är därför det är så konstigt att mitt i allt det negativ plötsligt se något oväntat positvt.

- Framtiden är redan här, sa Peter Drucker (1900-talets störste management-guru) med masor med böcker skrivna i ämnet.

Vid analys av framtiden så skulle man först se hur det är idag. I huvudsak blir det i samhället i fortsättningen som det är i dag.

Men dessutom hade man som analytiker en skyldighet att observera och agera på följande saker:

1) Den oväntade framgången

2) Det oväntade bakslaget

I vanliga företag, i privatlivet och i vardagslag så är det problemen som diskuteras och behandlas.

Peter Drucker menade att den “oväntade framgången” var det man skulle reagera på både i sitt eget liv och naturligtvis i näringslivet och i sitt företag.

Jag har inte någon oväntad framgång att rapportera som jag skulle ha iaktagit i dagens mörka börstid.

Men dock mycket intressanta iaktagelser.

I maj 2007 gick fastighetskungen Sven-Olof Johansson ut i tidningarna och meddelade att han sålt av alla sin aktier i alla företag utom där han var huvudägare, som i börsnoterade fastighetsbolaget Fastpartner.

Han fortsatte under hösten med sina negativa förutsägelser. Jag uppmärksammade hans gamla uttalande i en blogg här i Redeye under helgen.

Men vad hände nu i veckan?

På ett fastighetsseminarium i Båstad med anledning av tennisveckan säger plötsligt sagde Johansson, att han ser ljuset i tunneln.

Han tror att fastighetskrisen snart är över!

Vad skall man tro? Är det ett tidens tecken, är det ett framtidens tecken av samma dimmension när han under 2007 förutsåg så exakt 2008:års första halvårs börsnedgång.

Om han nu har bara kvar sitt engagemang i byggbranschen. Får man då tro som någon bloggare skriver på DI:s nättidning i dag att Johansson “snackar upp byggsektorn” och sitt eget företags framtidssituation.

Vad skall man tro?. Ett tidens tecken är det dock i alla fall.

Så till ett annat:

Jag anser att nedgången på svenska börsen började redan måndagen den 8 oktober 2007.

Jag är säker på datumet och kollar med anteckningar bakåt i tiden.

Vad hade hänt veckan före?

Jo, fredagen 5 oktober 2007 hände något noterbart i svenskt näringsliv som skrällde ordentligt!

Stälgrossisten BE gick ut och vinstvarnade. Nickel-priset bland annat hade plötsligt sjunkigt med 25 procent. BE gjorde förlust på flera stålvaror.

Det kom så oväntat och sände en chock-våg som alla aktieintresserade, så väl professionella som amatörer, kände av. Under helgen smälte och analyserades BE:s vinstvarning och från och med måndagen den 8 oktober började man långsamt och sedan allt snabbar trycka på sälj-knappen. Det har hållit i sig till dags dato.

Enda undantagen har varit fem BEAR-rallies efter FED-sänkningar av räntan.

Mörket och pessimismen har ju haft sin “höjdpunkt " den sista veckan.

Men vad hände inte fredagen den 4 juli 2008 . BE kom med en ny prislista där alla deras råvaror hade fått betydande höjt pris. De tror på att det går att ta ut högre priser föra göra högre vinst och samtidigt hålla eller kanske till och med öka försäljningen..

Samtidigt kommer en tysk stålgrossist måndagen den 7 juli (direkt efter helgen) med en glad och “ovänd” vinstvarning.

Det tyska stålgrossistföretaget (i samma bransch som BE) tror att de kommer att kunna visa en högre vinst resten av året.

Om BE var den “tändande gnistan” till en snart årslång nedgång i oktober förra året, så kan de kanske elda åt andra hållet från och med i dag.

Men för att gör bilden inte så helt entydigt vill jag framhålla en viktig sak. Det var inte bara BE:s vinstvarning fredagen 5 oktober som bidrog till börsens totala vändning mot nedgång i oktober 2007.

Det var en viktig opnionsbildare som tog ordet den dramatiska måndagen den 8 oktober 2007.

Det var den framgångsrike hedgefond-förvaltaren och miljardären (?) Patrick Brummer som fällde följande dramatiska ord i pressen denna måndag.

- Ett halvt års krediter är tagna i världen.

Han menade att de nedskrivningar som banker i USA hade börjat göra på hösten och de kreditförluster de redovisade skulle komma att hämma utlåningen i världen under två år (endast hälften av beräknat kreditutrymme skulle finnas tillgängligt till utlåning).

Han tillade dramatiskt:

- Kreditkrisen är så stor att inga centralbanker i världen har pengar som klarar att stoppa det här.

Då hade alltså FED och Europeiska Centralbanken i Frankfurt hållt på med kapital-injektioner av stora mått till banker i USA och Europa.

Han förutsutspådde att det skulle få sitt stopp när det inte fanns några pengar kvar hos Centralbankerna.

Där blev han inte riktigt sannspådd.

I dag vet vi att kapitalinjektionerna fick sitt stopp i juni 2008 (utan att centralbankernas kassavalv var tömda, när Saudarabien och andra arabstater krävde ett stopp. USA borde i stället få upp dollarns värde som världsvaluta, hette det från oljeförsäljar-håll. En anna bidragande orsak var när USA:s regering och FED samtidigt blev varse vilken inverkan dessa kapital-injektioner fick i samspel med sänkt ränta.

Nåväl, nu fattas det bara att Patrick Brummer går ut i pressen i sommar och säger att även han “ser ljuset” i den berömda tunneln. I så fall kan vi räkna med höjning av börskurserna inom ett halvår.

I annat fall blir till att leta ytterligare tecken för att fastställa när det vänder.