Idag kom rubriker jag väntat på; “Ny svart dag på börsen”, “Recessionen är här” på di.se. De negativa tongångarna har accelererat sedan nyår. Hoppet om en vändning grusades direkt första handelsdagen. Ropen på hjälp från FED blir alltmer desperata. De blir också mindre och mindre kamoflerade. Öppet erkänns att det primära skälet är för att börshandeln inte ska haverera. Inte för enskilda människors välstånd.

Man kan givetvis diskutera orsak och verkan, vad som är primärt och sekundärt, prioriteringar i all oändlighet. I ett system, t ex ett ekonomiskt, där olika delar återkopplar till varann är det nästan omöjligt att säga vad som är det primära, alla delar är beroende av varann och behöver fungera för att andra delar ska fungera. Vad som bör prioriteras blir mer en politisk fråga.

Vilka är viktigast för ett företag, är det ingenjörerna och innovatörerna som föreslår och utvecklar metoder och produkter, eller är det försäljarna som ser till att produkter kommer till marknaden, eller är det cheferna som fattar de strategiska besluten om att utveckla produkterna? Om ingen tog beslut om att utveckla produkterna skulle inte ingenjörerna eller försäljarna ha något att göra. Om ingenjörerna inte gjorde sitt jobb skulle cheferna inte ha något att bestämma om och försäljarna skulle inte ha något att sälja. Om försäljarna inte gjorde sitt jobb spelar det ingen roll vad cheferna bestämmer eller vilka fantastiska produkter ingenjörerna utvecklar, de kommer ändå ingen att veta och ha nytta av. Så vem är viktigast att hålla på gott humör?

Men investerarna/spekulerarna vill skynda på processen att komma ur en nedgång, med räntesänkningar och helst annan politisk hjälp till marknaden. Det är lite som att skaffa antibiotika för en infektion. Man brukar säga att bakteriella infektioner läker ut i genomsnitt en dag snabbare med antibiotika, jämfört med att man inte tar någon medicin. Det är inte särskilt mycket i det långa loppet. Riskerna med antibiotika är stora. Det blir obalans i systemet, man kan få svampinfektioner som är mycket värre att bekämpa än ursprungsinfektionen, eftersom många goda bakterier slås ut med antibiotika. Bakterierna kan bli resistenta, så att till slut inget hjälper.

Osäkerheten, i alla fall en av dem, i det ekonomiska systemet, är att ingen riktigt tycks kunna skilja på vad som är antibiotika, homeopatiska medel, placebo eller farliga droger …

Varför jag väntat på rubrikerna? Jo, för att de innebär att vi tagit ett steg närmare en vändning!