Citat från nätet:
“En analytiker pratar i eget intresse, har ofta fel och har en alldeles för hög lön”.
-————————
Min kommentar:
Många av analytikerna är “förklädda försäljare”. De avser inte att ge bästa rådet, utan arbetar för sin arbetsgivare. Om det gynnar finansmäklaren eller storkunden som betalar deras lön, så ger de köprekommendationer. De ger sällan säljrekommendationer, eftersom att sådana inte “smörjer” marknaden på samma sätt.
Köprekommendationerna haglar tätt allt medan kurserna sjunker. Analytikern förklarar sig, genom att hänvisa till att han endast tar “fundamentala hänsyn”. Marknadsrörelserna är inte hans bord.
Orsaken till att köpråden sällan blir lyckade att efterapa:
Köpråden ges ofta när kurserna står på topp, eftersom att det gynnar de stora kunder som betalar analytikerns lön. Dessa penningstarka kan vanligen få ut någon extra krona när de säljer i anslutning till en stark köprekommendation. Återigen: Småspararna som avser att åka snålskjuts på de råd som publiceras på nätet ligger i bakvattnet och kommer förr eller senare att gå på en nit.
Hur analytiker luras med säljråd:
I vissa lägen kan det dock komma starka säljråd. Det är när kurserna redan fallit kraftigt och de försöker skaka loss de sista aktierna åt någon köpvillig storplacerare, som står som analytikerns lönegarant. Vanligen brukar småsparare agera på de förskräckande framtidsutsikterna, och därmed bli de sista “äpplena” som faller ur trädet, när det skakas.
Ibland kan dock den lille aktiespararen få fatt i ett vettigt råd, men då vanligen “för sent”. När alla andra redan köpt på sig aktierna och inga fler köpare finns i sikte. Det är detta som brukar beskrivas med att man inte skall lyssna på taxichaufören, eller mannen på gatan. De är vanligen “de sista” i informationskedjan.