Jag tror att det kommer ta tid att bevisa hur mycket som ligger i backen för SNM. Men jämfört med grannen GKP tror jag att vi kommer göra en snabbare resa när vi ska bevisa OIP. Atrush visade sig ha ett flöde på 42 200 fat per dag mot deras 20 000 något (tror de var ca 24 000), där av min optimism och att man planerat den 3:e brunnen på ett betydligt längre avstånd än vad AT-2 hade från AT-1. Det tyder på att ledningen vet att fältet är sammanhängande och att man skyndar på att bevisa det för oberoende= 3:e parten och marknaden. VD:n Pradeep Kabra har tidigare beskrivit fältet och flödet som seriusly huge.
När SNM 2009 värvade Praadep måste det varit av samma skäl som GKP värvade nyckelpersoner från Addax eftersom de känner till regionen väl och kontaktnätet dessa personer har. Det finns inget som talar emot att Praadep kan ha fått hints från t.ex. GKPs Drilling Manager Mike Chisnall som han jobbade med tillsammans på Addax. Hur väl deras relation var till varandra har jag inte aning om men drar slutsatsen av att det haft mycket kontakt med varandra i Addax. Att det nu har varandra som grannar, gör mig fundersam, samt att Marathon som i dagsläget har ca 20 % i Atrush även har andelar i Swara-Tika fältet som är en granne till Atrush. Vad som sker bakom kulisserna kan vi bara spekulera i, men den självsäkerhet som SNM agerande indikerat och Pradeeps ”seriusly huge” kan han mycket väl ha fått bekräftat från sina grannar, utöver borresultaten och 3D:n?!
I dagsläget kan jag inte se det ur ett annat perspektiv än att de är väldigt nyfikna på hur det går för Atrush och vad resultaten kommer visa. Det berör ju deras fält också, och det kan komma att påverka deras framtida produktion. Så att det förs samtal på en nivå där de diskuterar gemensamma faktorer känns inte för mig orimligt. En annan intressant sak jag la märke till var att GKP har investerare från Förenade Arabemiraten. Ser inte det heller som en omöjlighet att det är därför TAQA sökte sig till Atrush. (vet dock ej hur stor del av GKP som ägs av investerare i förenade arabemiraten.)
Tillbaka till borrprogramet och reservuppdateringen för Shamaran.
En annan händelse som tyder på att SNM kommer göra en snabbare resa (produktionsmässigt ej kurs) jämfört med GKP för mig är AT-2 borrningen. 13 september släpptes ett PM, i det stod det:
” The AT-2 well was spudded on 23rd May 2012 and successfully reached the planned total depth of 1750 meters in 49 days. The well was drilled on time and 30% under budget.”
Det betyder att borrningen har gått smidigare än vad man räknat med, tar man det citatet och jämför det med GKPs första borrningar som gick trögt, speciellt att tränga igenom de första lagren. Och att vi fick 42,212 bopd mot GKPs 24,000 bopd. Det tyder på att de som läst av fältet och teamet som borrat, varit duktigare än GKP, alternativt dragit lärdom av deras misstag, men det kan helt enkelt vara så att vi haft tur. Det tror jag kommer redas ut när vi får resultatet från AT-3 som börjar borras i slutet av 2012. Borrar vi i samma tempo och lika smidigt, visar ett högt flöde bevisar det inte bara deras spetskompetens utan det kommer ge oss en högre reservuppdatering än om någon annan skött borren och tolkat 3D:n. Med högt flöde menar jag runt 20-30 000 bopd. Båda gångerna har brunnarnas kapacitet begränsats på grund av att pumparna inte haft kapaciteten att pumpa mer. 42 200 bopd skulle kunna bli en högre siffra. Därför har jag skruvat upp förväntningarna inför AT-3.
Och nu till reservuppdateringen, jag har tidigare gissat att SNM kan nå ca 20,5 miljarder fat OIP i framtiden. Men för det så kommer det krävas ett x antal provborrningar innan. GKP förväntade OIP har varierat mellan 1,5-2 miljarder fat innan Shaikan-1 spud (2009-2010). Idag står det:
“DGA upgrade Shaikan’s gross oil-in-place volumes to 12.4 (P10), 13.7 (mean) and 15 (P90) billion barrels” på GKPs hemsida. Tror som sagt inte att det kommer dröja lika lång tid innan vi är uppe på samma nivå, men där efter kommer vi sakta fortsätta uppdatera OIP upp mot 20 miljarder fat, och det tror jag om Shaikan.
Har tidigare läst inlägg av No7egs på placera och Trevianen om geologin i området, och det finns alltså en del faktorer som indikerar att oljan fortsätter in i varandras fält, med andra ord att detta är ett jättefynd, så som jag tolkar det ligger Atrush i centrum av reservoaren. Men om detta stämmer kommer vi få svar på först när grannarna och SNM börjar bli klara med sina borrprogram.
Känner mig dock inte så orolig över vad proverna kommer ge för resultat. I dagsläget behöver man oroa sig mer över politiken och oroligheterna som finns i hela regionen. Tycker ibland att man kan underskatta den politiska risken och tror personligen att det är den som hänger över kursen och trycker ner den, inte OIP osv.
Politiken
Turkiet och Iran är inne i en kapprustningsfas. Kurdistan hamnar därför i kläm mellan dessa. Turkiet har nyligen sagt att de kommer minska 20 % av deras import av olja från Iran. Iran är samtidigt beroende av sin export och kämpar ekonomiskt på grund av sanktionerna och i dagsläget ligger inflationen i landet på ca 25 %. Många i befolkningen har gått till jobbet i 2år och jobbat utan att få lön för arbetet. Detta samtidigt som Iran beväpnar Bashar al- Assads anhängare i Syrien, smugglar vapen till Hamas i Gaza, via Sudan. Medlar mellan KRG och Irak, och hotar Israel och beväpnar PKK i Turkiet.
Samtidigt spär Turkiet på konflikten i Irak och KRG, man vänder sig direkt till KRG för att handla olja. Men å andra sidan säljer de vapen till Iraks regering. Turkarna har attackerat Syrien och verkar väldigt sugna på att gå in i Syrien men har än så länge avvaktat. Utöver det så pressar de kurderna i Irak att samarbeta mot kurderna i Turkiet, vilket många har svårt att förstå eller tro på, att kurderna i Irak skulle kunna göra något sådant. Men de som vet vad som pågick bakom kulisserna i Iran-Irak kriget, vet att båda sidorna använde kurder från motståndarens land mot sin motståndares regering. Det är på grund av ideologiska skäl detta kan ske. Därför vill jag tillägga att kurderna är ett splittrat folk, och det syns på KRG. Där är de nöjda med att få en viss grad av självstyre, och nöjer sig med det. Medan andra grupperingar vill se ett enat och stort Kurdistan som består av den turkiska, arabiska, iranska, armeniska och syriska delen.
I regionen finns det tre militärt starka nationer, Israel, Turkiet och Iran. Resterande nationer har varken mycket till armé eller försvar. Det bevisade Saddam 1991 då han anföll Kuwait. Saudiarabien som la enorma summor på sitt försvar årligen bad USA om beskydd i samband med invasionen i Kuwait. Armén visade sig vara med andra ord oduglig. Tar man hänsyn till det och den arabiska våren så vet den som är insatt att det inte krävs mycket för att gnistan ska tändas. Men i dagsläget känns det lugnt, så som saker och ting har utvecklats. Fortsätter det såhär, och ifall KRG och Bagdad kan få till ett avtal och grannländerna kan lösa sin konflikt snabbt utan krig och revolution så finns det ingen anledning till oro. Men fortsätter kriget i Syrien och Israel, samtidigt som Israel och Turkiet försöker tränga Iran in i ett hörn och protesterna i Egypten fortsätter kan det gå illa. Hoppet står till att KRG i alla fall och Irak får ta del av oljeexporten, och om de får göra de har de något att förlora och då kommer de inse vikten av att samarbeta med varandra. Kan man göra det kanske de kan uppnå samma välfärd de en gång hade, en standard som var mycket högre än vad många västländer hade.