Åke lämnar sin bil till verkstan och förklarar för mekanikern vad det är för fel på bilen och denne skriver noggrant ned vad Åke har sagt. Mekanikern t.o.m. repeterar det som sagts och Åke nickar belåtet. Mekanikern säger att bilen bör vara klar till eftermiddagen och att det är bara för Åke att hämta bilen senare. Senare på eftermiddagen kommer Åke så för att hämta sin bil och blir både väldigt nöjd och förvånad då bilen både tvättats och vaxats.
“Oj!”, säger Åke, “Vad fint ni har gjort!”.
“Ja du vet, vi kan våran sak”, svarar mekanikern nöjd.
Åke försöker då starta bilen men inget händer och Åke tittar frågande på mekanikern, som fortsätter att le mot Åke. Åke blir alltmer irriterad på den flinande mekanikern som inte rör en min och frågar sedan nästan uppgivet:
“Vad, vad är det här? Den funkar ju inte!?!”.
“Nä, det ser jag väl”, svarar mekanikern.
“Men ni skulle ju fixa den!”, säger Åke upphetsat.
“Skulle vi? Nä det vet jag inget om”, svarar mekanikern och rycker på axlarna.
“Vadå vet inte!?! Vad pratar du om!?!”, får Åke ut med ett upprört rop.
“Vad pratar DU om?”, svarar så mekanikern lugnt. “Inte har du sagt något om att bilen skulle fixas, det har iaf inte JAG hört något om. I så fall har du pratat med någon annan”. Mekaniker vänder sedan ryggen och går in i verkstaden och stänger dörren efter sig…
Hur mycket jobb skulle denna mekaniker få tror ni? Inte många eller hur? Men annat är det att vara styrelseledamot minsann, DET ska man vara, eftersom det inte spelar så stor roll vad man gör eller bestämmer, för att inte var man med och bestämde det som inte blev bra och även om man nu skulle få sparken från denna styrelse har man ju alltid de andra fyra-fem styrelseplatserna kvar, dessutom så ringer nog någon av ens vänner och erbjuder en plats i en ny styrelse snart…