De gånger man är ute på olika aktie-event händer det nästan alltid att man träffar någon “aktiespararkollega” som berättar att han eller hon sparar i aktier på mycket lång sikt. - Dvs. med en tidshorisont som är närmare 20-30 år.
Även om jag spelar med i samtalet, då jag verkligen tycker om att prata med likasinnande om det jag tycker bäst om… aktier och aktiesparande, så kan jag inte låta bli att skicka en liten tanke till mitt undermedvetna där jag ställer frågan:
Men vad händer det om ens liv skulle ta slut innan en aktieinvestering på mycket lång sikt har nått sitt mål? Då får jag ju inte njuta av mina sparpengar?
Jag säger nu inte att man inte skall spara i aktier på lång sikt - tvärt emot.
Däremot tror jag att det är jätte viktigt att man inte låter sitt aktiesparande påverka ens liv så pass mycket så att man inte samtidigt inte unnar sig att ha lite roligt (njuta av det goda) vid sidan av ens långsiktiga sparande. För hänger man sig helt och hållet till aktiesparandet och något “förbjudet - som inte skall hända just mig” inträffar så missar man ju allt det roliga man tänkt sig med vinsten av sitt aktiesparande när tiden är inne för att skörda frukterna.
Hur man sedan skall göra för att underlätta för den som skall ta över ens aktiesparande ifall just nu det förbjudna som bara inte skall inträffa trots allt händer mig går att diskutera i all oändlighet antar jag.
Själv är jag väl lite av den åsikten att då har jag ändå inget att säga till om så får väl saker bli som det blir. - Har dock en liten lapp där jag skrivit upp ett antal punkter som jag hoppats på att mitt aktiekapital en dag skall räcka till.