Första gången jag läste Friedrich Nitzsches oerhört egotrippade
förberedelse för sin hädanfärd i vanära, där syfilis skulle präglas
som ett öde redan drabbat de största till en iskall våt plats, kanske i
en källarhåla stängas inne med sexualförbrytare, procentare
och som enda plagg ha en järnskodd brynja som rasslar
även i sömnen. Zarathustra är Friedrich N. med intelligens
ännu ej ockuperad av “ett av mina fiender planterat öde”.
Han hade en enda gång blivit drogad bortom förnuft och hamnat i
en smittad kvinnas famn. Till råga på eländet; Han hade betalat för
det som blev hans öde. Zarathustra med ökenvandringen i en slags
total kraft i uppgörelsen med Gud, gamla testamentet och här finns
existensiellt analysmaterial för oss som nu är själar, genomborrade av
en informationsteknologi som A Toffler första, andra, tredje och fjärde
vågen, i grunden ger demokratin ettt möjligt tillfälle att skapa ett slags
superbibliotek, som allt snabbare och “intelligentare” garanterar
alla medborgare i alla länder det som ger riktig jämlikhet; Kunskap.
Detta mirakel tror jag redan har börjat sprida know how. Äger du
informationen kan du utöva makt.
Zarathustras eremit blir intressant dess mera vi fördjupar oss; Filosofi
är respekten för kunskap; Wittgestens arbetete/forskning var inte
sällan präglad av metodisk analys över människans utveckling i
industrialismens redan då “otroliga utveckling”. Den finländske f
filosofen - den siste i sitt slag i Norden - von Wright kom med en liten
häftad finalemente fråga: Framsteg - för vem?
Jag läser inga sensationer, och därute i marknaderna finns de vettigt
kritiska människor som vid middagar - hemma till och med? - eller i fika-
pauser kastar frågan; “Att drunkna i informationssamhällets superhets
är det framsteg?”
Aktiebörsen har alla informationer proppade i symbol och aktiepris.
Nietzsche skulle kanske varit lämpad som Redeye-analytiker.
Kanske skall vi alla ta en ökenvandring åtminstone någon gång.
Välj aktier bakom du hittar företag oundgängliga för männsikan;
Biotech t ex. som visserligwen som alla andra är under en dröm som
finalemente: Att tjäna pengar.
Mr Greed styr och ställer. Jag minns en film där Mr Greed spelades av
Douglas dy. Han är spekulanten; ´med dollartecknet fastbränt på
ett dolt ställe. Ett case dras fram som går ut på att slå sönder ett
flygbolag och spekulera börssymbolen i bitar. På bolagsstämma är
hatet laddat mot börshajen, som stiger fram och rösten dånar:
“Yes, I am Greed. I´m proud to be greed, Greed is the engine!”
Ungefär så, jag minns så där.
Men filmen slutade i intet.
Börsen i det filosofiska rummet? Det behövs att fart inte dödar tanken.
Thorwalds tankar