Jag vill säga Grattis till Kalles Farsa som haft ett av sina bästa aktie-år någonsin (se hans nyårskrönika).
Hans skicklighet framstår som än mer beundrasvärd eftersom det gångna aktie-året var det sämsta på hundra (!) år, som det stod i någon tidning.
Jag vill framhålla “storheten” i aktiehandel. Det är i princip en mycket ärlig affärs-form
De som vill sälja bjuder ut sina aktier till ett begärt pris. Den som vill köpa slår till när han ur sin synpunkt finner priset fördelaktigt.
Det är inga “änkor och föräldralösa” barn som blir lurade att avyttra till ett orfördelaktigt pris. Att sälja eller köpa aktier är inget noll-summe-spel.
När Kalles Farsa tjänar hundra procent på en olje-aktier så blir inte följden att någon anna förlorar lika mycket.
Så fungerar det i standardiserad optionshandel. Där är varje öre någon tjänar en förlust på lika mycket för en motpart.
Aktiehandels storhet bevisades väl kring sekelskiftet (kring år 2000) när tele-aktierna Ericsson och Nokia gjorde en stor del av svenskarna och finländarna mycket rika.
En så hastig och stor förmögenhetsökning som skedde i Norden d, har säkerligen världen aldrig tidigare skådat. Det var något helt unikt. Kapitalismens seger.
Att sedan många med mig förlorade det mesta genom att vänta för längre med att sälja är en helt annan historia.
Dessutom bidrog reavinst-skatten med 30 procent att många inklusive mig leddes fel i våra affärer. Vi ville inte förlora en tredje-del av vad vi vunnit.
I efterhand visade sig ju detta vara fel. Men det gav en lärdom för resten av livet.