(Tack för visat intresse. Detta är uppföljaren till mitt blogginlägg “Den första krisen” som behandlade den ekonomiska krisen 1857-58 som har många likheter till vår s.k. Finanskris. Uppgången som följde efter den höll i sig några år tills en större och mer ihållande krisperiod kom.)
Då stater intervinerade och såg till att hålla uppe företagen under och efter krisåren 1857-1858 samt på så sätt även skydda sig från social oro, skapades en situation där produktionen och investeringarna kunde öka. Företagen kunde efter den inledande paniken fortsätta fungera som förut utan att någonting egentligen förändrats, många nya företag kom till. Detta kom över de efterföljande åren att skapa en situation med överproduktion och överetablering. Många forskare menar att den industriella kapaciteten helt enkelt blev för stor.
1870-talet inleddes med fortsatt stark uppgång men trenden kom att brytas 1873. Slutgiltligen var de svenska hamnmagasinen stockade av plankor och timmer och i USA och Storbritannien började man oroa sig för allt större lager av järn- och stål och dess effekter på järn- och ståltillverkningen. Istället för fortsatt uppgång så kom nu resten av decenniet och även det påföljande decenniet kännetecknas av betydande ryckighet och flertalet krisår. Detta gav bl.a. utsag i en förhållandevis låg genomsnittlig tillväxt för perioden som helhet. Tillväxten och investeringarna låg på en mycket låg nivå ända fram till mitten av 1890-talet. 1896 brukar sättas som slutår för vad som brukar kallas “den första stora depressionen”. En period som sträckte sig över 20 år och fick den första krisen att blekna i jämförelse. I Sverige liksom på andra håll föll den genomsnittliga prisnivån. Deflation kom att utöva stark press på alla sektorer med långtgående konsekvenser som följd.
Politiskt så skapade krisen protektionistiska tonlägen, med bl.a höjda tullar som effekt. Konkurrenssitationen bland företagen blev knivskarp inte bara mellan olika länder utom också inom. Den allmänna lönesänkningsoffensiv som genomfördes bland Sundsvalldistriktets sågverk resulterade bl.a. i den berömda Sundsvallstrejken. För Sverige som redan då var mycket beroende av export innebar depressionen att exportförsäljningen sjönk och uppsägningarna blev omfattande, särskilt inom exportindustrin. Exempelvis så tvingades Stockholms ledande järnexportör inställa sina betalningar.
Den stora depressionen 1873-1898 kom att bli ett stålbad och omvälva samhället och ekonomin. Socialt så var decennierna oroliga år. Politiskt så kom åren kännetecknas av protektionism. Då gällde det inte bara tulltariffer. Ökad kolonisering och Berlinkonferensens uppdelning av Afrika är ett uttryck för hur man ville se till att säkra “sina” områden för hemmaindustrin.
För företagens del så innebar det att många företag gick under. Den allmänt tilltagande konkurrensen under depressionen innebar främst att det restes krav på ökad effektivitet. Ett sätt att möta detta var genom teknologi. Detta tvingade under depressionens slutfas fram en rad innovationer som kom att förändra vår värld avsevärt. Perioden innebar inte enbart tekniska och mekaniska genombrott. Det förändrade också företagsstrukturerna samt bidrog till att nya stater som lyckades bra med införandet av innovationer steg fram som ekonomiska stormakter. Ett sådant land var t.ex. Tyskland, som nu med raketfart närmade sig t.ex. Storbritannien som förr varit världens självklara ekonomiska mittpunkt.
Den stora depressionen 1873-1898 kom på så sätt att verka som ett stålbad och krisen 1857-1858 som dess språngbräda. Världen som tog sitt avstamp på språngbrädan, för att segla genom luften ett tag kom att landa med ett pladask i bassängen. Att lära sig simma blev avgörande. Det gick att ta sig upp men med mycket möda. En del t.om. starkare än innan, men världen i sig var efter det badet för alltid förändrad.