Jag har försökt att sammanfatta hur jag ser på händelseförloppet i världsekonomin, vad som har hänt och vad som komma skall. Framtiden får utvisa om det är mellan tummen och pekfingret rätt eller rent åt pepparn!

1) I grund och botten är det ett banksystem som är inbyggt korrupt och instabilt. Det kallas för Fractional Reserve Banking och innebär att banker kan trycka pengar själva eftersom de inte behöver ha full säkerhet på sina åtaganden. Sedlar och mynt utgör därför bara ca 10% av alla pengar som finns i omlopp, resten är skulder eller krediter som bankerna ställer ut med insatta pengar som säkerhet.

2) Under de senaste 10 åren (minst) har lånekostnaden varit lika med noll pga centralbankernas räntepolitik efter dotcom-bubblan. Samtidigt så har vissa regeringar eller banker i Europa underlättat för medborgare att förköpa sig med lånade pengar. Det handlar om rejält kapitalintensiva prylar som hus och bilar. Man kan likna det vid att man tidigarelägger framtida konsumtion till idag, eller att man lånar från framtiden.

3) Nu är framtiden här och folk kan inte betala sina lån. Självklart kan man inte fortsätta att långa från framtiden om man inte kan betala det man redan har lånat. Således så går konsumtionen ner och företag står med outnyttjade resurser. Banker som har fattat dåliga beslut om vem man lånar ut till, och som borde tillåtas gå i konkurs, räddas med statliga och lånade pengar. Effekten blir att även bra banker får det svårare. Inte bara finns det fler banker, några av dem är dessutom statligt kontrollerade och att konkurrera med staten är oftast en dålig idé.

4) När folk eller företag inte kan betala sina lån så drabbas bankernas balansräkning. Har banken dessutom en hävstång på 10 ggr vilket är tillåtet så innebär det att marginalerna är väldigt små när det gäller förfallna lån jämfört med bankernas totala balansräkning. Inte nog med att bankerna blir konkursmässiga, effekten blir också att mängden pengar minskar, då banker tvingas att minska utlåningen när deras balansräkning minskar.

5) Staterna ökar på sina skulder på ett sätt som saknar motstycke i historien. USA passerade just 12 biljoner dollar. (På svenska heter det biljoner och på engelska trillions.) Frågan som alla vill ha svar på är hur länge det kan fortsätta och vad som händer sedan. Allt annat lika så innebär en ökad skuldbörda en större risk för betalningsinställelse och därmed högre räntor. Å andra sidan betraktas fortfarande statsskulder som en säker tillflyktsort i tider av oro.

6) Stater har även ökat på skuldbördan genom olika stimulanspaket. Det kan man inte hålla på med i all evighet och när effekterna av stimulanserna avtar så rasar den globala ekonomin igen. För hur troligt är det att en ekonomi med hög arbetslöshet klarar av att växa när inte ens en ekonomi med låg arbetslöshet klarade det?

7) Kortsiktigt så kommer därför statsobligationer att kunna öka i värde när ekonomin börjar falla igen precis som de tjänade som tillflyktort för riskaverta placerare under vintern 2008/2009.

  1. Långsiktigt så är det troliga utfallet att många stater kommer att köra sina ekonomier i botten så till den grad att förtroendet för deras skulder försvinner eller åtminstone kommer att kräva en större riskpremie än vad som nu är fallet. Detta är vad Keynes förespråkar att man ska göra för att komma ur en kris som denna och det är vad Japan har gjort under drygt 20 år utan att lyckas. Det är omöjligt att ta sig ur en lånebubbla genom att ta mer lån. Det är självklart för de flesta privatpersoner när det handlar om deras egen ekonomi men så svårt för ekonomer att förstå när det rör sig om staters ekonomi.

9) Frågan är var det är värst ställt eller var det först brakar ihop. USA är illa, Storbritannien likaså, men Japan tar nog priset. En liten förvarning om att så är fallet kan vara att kostnaden för CDSer på japanska 5-årsobligationer efter valet har ökat från 35 till 63 punkter, nästan 3 ggr dyrare än motsvarande för Frankrike, Tyskland och USA vilka alla ligger på 21-22 punkter. Den japanska statsskulden har tillåtits att öka till obefintliga kostnader på grund av ett stort inhemskt sparande. Detta sparande är dock på upphällningen eftersom den sparande arbetande generationen från efterkrigstiden snart går i pension och därmed slutar att spara. På grund av låg nativitet så finns det ingen som kan ta över den generationens sparande, varpå räntorna kommer att stiga från dagens extremt låga nivåer. För ett land som har en statskuld på 218% av BNP 2009 (och som beräknas vara 246% 2014) innebär det med stor sannolikhet att Japan kommer att ställa in betalningarna på sina lån någon gång i framtiden. Dock, som alltid, så är det timingen som är det svåra.

10) De som påstår att ovanstående kan stater lätt undvika genom att trycka pengar och därigenom monetärisera sina skulder bortser ifrån en del faktorer. Till exempel är obligationsmarknaden ca 25 gången större än den samlade penningmängden. Att börja trycka pengar i allför stor omfattning (vilket krävs för att kunna påverka systemet) innebär att värdet på obligationerna kommer att rasa i botten. Eftersom obligationer inte är något annat än en skuld, ofta till en bank, så innebär ökande räntor eller sjunkande obligationspriser minskade balansräkningar och således minskad kreditgivning vilket med ett annat ord är deflation.

11) Ovanstående resonemang besvarar därmed också frågan om deflation eller inflation är den stora risken i dagens ekonomi. Vi har deflation via kreditåtstramningar och paradoxalt nog om vi försöker att trycka pengar så blir det mer deflation!