Mina två turn-around favoriter
Grundtanken med att investera i turn-around case är att hitta hatade bolag, med bottenkörd lönsamhet och kraschade aktier. Riskpremien i sådana bolag är hög eftersom marknaden tvivlar på företagets överlevnadsförmåga, alternativt prisar in risken för ytterligare kapitalbehov. Om man kan tajma köp av ett turn-around case kan man dra nytta av fallande riskpremie och stigande lönsamhet. Det kan ge en avkastning på flera hundra procent. Ericsson är kanske det mest bekanta stora turn-around caset på Stockholmsbörsen i modern tid. I IT- och Telekomkraschens efterdyningar handlade aktien så lågt som 15 kronor i slutet av 2002, för att två år senare ha stigit med 700% till 120 kronor. En ännu mäktigare turn-around stod ABB för, som bottnade strax under 10 kronor i slutet av 2002. En stor investmentbank satte riktkursen till noll (!) kronor eftersom asbeststämningarna mot bolaget ansågs vara övermäktiga. ABB redde ut stormen och steg 350% till cirka 45 kronor de två efterföljande åren. Den som ägde aktien till i slutet av 2007 gjorde svåröverträffade 1900% på fem år. Sen har vi naturligtvis de stora vändningarna i banksektorn, med den klassiska botten i Swedbank där aktien handlade under 20 kronor i två veckor under 2009. Denna nivå var smärtgränsen för Sparbankerna som hade deltagit i en nyemission i Swedbank med lånade pengar. När aktien föll under 20-kronors nivån kallades panten in och Sparbankerna förlorade hela sitt ägande i Swedbank. Det var botten i finanskrisen 2008-2009 och Swedbank handlas fem år senare 700% högre. ...