Jag tänkte att det återigen var dags att från ett börsnovis perspektiv nedskriva lite kuriositeter och iakttagelser. Som jag antydde i mitt första blogginlägg är jag ny på allt vad gäller aktier. Jag satte förra årets sommarjobbspengar på börsen och såg sedan vart det tog vägen. Då jag hoppade in mitt i återhämtningen av ”the great depression of our time” har jag hittills inte upplevt någon motgång. Fram till någon månad sedan var det ganska lätt att vara aktieägare. Vid börsdagens slut loggade jag in på min depå och mer ofta än sällan var det procentuellt uppåt i portföljen. Därefter förde jag in siffrorna i mitt excel-ark kallat ”Aktier” varvid en graf i nordöstlig riktning avtecknade sig. Jag tog en öl ur kylskåpet, ibland ett glas vin, satte mig åter i fåtöljen och begrundade grafen ett slag. Angenämt att vara aktieägare, tänkte jag. 20%, inte illa pinkat av en nybörjare. Men så hände nått. Börsen blev nervös och jag i min tur fick lära mig om PIGS. Grafen gick längre och längre mot sydost. Jag försökte dra mig till minnes vad jag läst om att vara långsiktig i sina investeringar, inte sälja utan köpa när alla var som mest rädda. Om sanningen ska fram så kunde jag faktiskt inte hålla mig. Jag sålde en del, men som tur var så hade vi då bara fallit hälften av vad vi skulle falla. Då var jag 100% investerad men lyckades som sagt frigöra likvider halvvägs ner. Så återköpte jag allteftersom. När det fortsatte att gå ner undrade jag om jag gjort rätt. Men jag var övertygad om att de bolag jag köpt inte var sämre eller skulle prestera sämre i framtiden bara för några badstolsuthyrare stuckit från notan på en alltför dyr middag. Det här blev mitt första stålbad som aktieägare både psykologiskt och ekonomiskt. Eller ja, rent ekonomiskt ser jag fortfarande på min portfölj som en något säkrare variant av black jack. Jag är ung, har inga lån och obetydliga utgifter. Det ekonomiska ansvar jag har är oansenligt i jämförelse med en flerbarnsfamilj med villa. Därför kan jag kosta på mig en ganska avspänd syn på min portfölj. Däremot vill jag att den ska växa, för att i likhet med black jack är det kul om man vinner. Nedgången fick mig också att inse att börsen till väldigt hög grad är psykologi. Ibland skulle man bara vilja ruska om börsens aktörer och säga: ”Titta på fundamenta för tusan!”. Men det kan man ju inte och det är väl charmen antar jag. Alla är här för att tjäna pengar och folk som inte inser det kanske borde syssla med nått annat. Nu är portföljen uppe i +15% i år, på god väg mot de + 20% jag en gång snuddade vid. Jag har bättre GAV på några bolag nu än tidigare, jag fyndade andra för en billig peng. Med risk på att låta självgod i svennebanan-land vill jag ge mig själv en klapp på axeln. Bra jobbat!
...