Lördag och normalt en bloggfri dag, men ibland så känner man för en liten misshandel av tangentbordet ;)
Debatten går hög vad gäller bankbonusar i allmänhet och det är väl inte så konstigt. Problemet med bonusar är mångfaseterat och komplext. Inte ens i den bästa av världar kan vi lösa “problemet” med bonusar genom lagförslag där lagstiftaren tar på sig rätten att bestämma hur mycket ersättning ett privat företag får lov att ge till sina anställda. Om det kommer till det så är vi väldigt nära planekonomi, där vi sätter upp en 5 -års löneplan för alla, samtidigt som alla incitament till framåtskridande och utveckling försvinner. Jag får ju min lön ändå !!
Vi som växte upp under 1960-70-talet vet hur illa det var med alla statliga, läs socialdemokratiska, regleringar och bestämmelser.Socialdemokratin var den allenarådande tanken i Sverige på den tiden. Närmare ett kommunistiskt samhällsbygge än då, kunde vi inte vara. Vi hade två mataffärer att handla i, Ica och Konsum. Vi hade Televerket att ringa via. Svindyrt när man ringde s.k rikssamtal vilket innebar utanför den egna kommunen.Det kunde kosta närmare 10-15 Kr/minut att ringa utanför den egna kommunen… Visst låter de stenålder, och det var det. En statlig TV-kanal. Tv 1.1969 kom de andra “konkurrerande” statliga TV-kanalen, TV 2, och valriheten var enorm. OBS ! Det skall läsas som ironi ;) Vi hade en enhetlig statlig skola där alla fick medelbetyget 3. Betygsskalan var 1-5. Ingen fick vara bättre än någon annan. Medelbetyget 3 var standard i alla skolor och klasser…Ta och ge någon tiondel eller så…
...