I svallvågorna av surbörsen så har bloggarna här på sajten (särskilt gap2:s senaste mycket intressanta blogg) ramlat in på ämnet risk och det har väl knappast undgått någon som läst mina tidigare bloggar att jag betraktar risk som något fullt ätbart i min placeringsstrategi. Och eftersom detta är en blogg och jag valt att och blotta mig och vara rätt så personlig så fortsätter jag väl med det.
Orsaken till min riskvilja har definitivt att göra med min personlighet. I sociala sammanhang är jag rätt blyg och jag antar att jag undermedvetet väljer att kompensera detta i viss mån med ökad riskbenägenhet på börsen (vilket är ett varningstecken, jag vet). Ytterligare så känner jag mig obekväm med en alltför stram placeringsstrategi a la Stinsen, alltså att ständigt agera långsiktigt och spara, spara och spara. Jag är rädd för att denna strategi fängslar mig och mitt kapital och att jag en dag på ålderdomshemmet ställer mig frågan över vad jag under livsåren gjort av vinsterna utöver att återplacera dem? Inget? Nää, jag tänker inte falla in i ett ekorrhjul som snurrar så fort att jag bara tänker på placeringsobjekt istället för att njuta av livet. Jag är faktiskt övertygad om att om du klarar av att njuta av det enkla i livet, vardagen, vädret, dofterna, ja då klarar du även av att ha ett bra förhållningssätt till dina surt förvärvade slantar och inte ser dem som det enda som bringar dig lycka och trygghet (även om det underlättar). Jag tycker att jag är hyfsat kapabel för att njuta av livet utanför plånboken och detta minskar även min oro kring placeringar med hög risk. Jag behöver dock nischa in min riskbenägenhet och utveckla en talang för att hitta rätt bolag med goda odds för att lyckas istället för att hoppa på vad som helst, samt givetvis utöka min vaksamhet kring makroekonomisk information och dess påverkan. Det viktiga är dock att bevara “udden”, alltså modet.
...