Frantidens rymdmotor mikrovågsmotor
Dagens satelliter drivs alla av någon form av bränsle som förr eller senare tar slut. Det brittiska företaget Satellite Propulsion Research jobbar dock på en ny sorts motor som skulle kunna ge satelliter och andra rymdfarkoster tillgång till i stort sett oändlig drivkraft. Det konntroversilla konceptet har kritiseras av många och kallas för omöjligt. Men kinesiska forskare säger nu att de bekrftat teorin bakom motorn. Den eletromagnetiska emdrive motorn drivs av mikrovågor inneslutna i en ihålig metallkammare. Även kallad vågledare. Hemligheten ligger i att kammaren är formad som en kon. Den koniska formen gör att nämligen att kraften mot bottenplattan i den bredare änden av konen blir betydligt större än krafterna mot sidoväggarna medankraften mot topplatan i den smlare ändan blir mycket mindre än sidokrafterna. På det hela taget är sidokrafterna emellertid lika stora åt alla håll och de tar såeles ut varandra. Det enda som återstår är då skillnaden mellan den framåtriktade kraften och bakåtriktade kraften som resulerar i en kraft som driver motorn framåt. Motorn kallas emdrive vilket är en förkortning av eletromagnetic drive. Till skillnad från konventionella satellitmotorer ingen reaktionsmotor. Emdrive omvandlar istället elektromagnetisk energi direkt till drivkraft. På så vis finns det inte något utblås och behövs inte något bränsle eller drivmedel som kan ta slut. Detta ger motorn i stort sett obegränsad livslängd. Allt som behövs är solpaneler för att samla in energi. En reaktionsfri motor för rymd bruk föreslogs för första gången redan på 1950 talet av ingenjören Allen Cullen vid university college london men iden väcktes ny uppmärknsamhet då den brittiska vetenskapsmannen Roger Shawyrer grudare av satellite propulsion research 2006 hävdade att han konstruerat en prototyp som i liten skala demonstrerade att en sådan motor skulle kunna fungera. Prototypen produserade en drivkraft på 88 millinewton med hjälp av 700watt energi. Shawyers tillkännagivanden möttes emellertid med en storm av kritik. Många fysiker inklusiv doktor John Costella vid det astralienska försvarsdepartmentet. Menade att motorn bröt mot en av fysikens mest grundläggande principer och såldes omöjligt kunde fungera. Tioretiskt omöjlgt är det? Traditionella reaktionsmotorer driver en rymdfarkost framåt genom att i hög hastighet blåsa ut någon slags materia i motsatt rikning. Oavsett om det rör sig om utblåset från en raketmotor eller joner accelerarde till hög hastighet i en jonmotor blir resultatet att farkostens och det utblåsta drivmedlets rörelsemängder är lika stora och därför helt och hållet tar ut varandra. Den totala rörelsemängden är alltså priecis som då farkosten stogd stilla. Lika med noll och rörelsemängden är således bevarad. Det är precis samma princip som när en astronaut kastar iväg en skiftnyckel under en rymdpromenad. Verktyget far iväg med en vis rörelsemängd och astronauten rör sig i motsatt riktning med exakt samma rörelsemängd. Men eftersom ingenting lämnar emdrive motorn menar kritikerna att det skulle vara omöljligt för motorn att skjuta fart på en farost. Att ge farkosten fart och därmed rörelsemängd utan att en motsvarandemängd samtidigt generas i motsatt riktning skulle nämligen strida mot lagen om rörelsemängdens bevarande som säger att rörelsemängden i likhet med energi inte kan skapas eller förstöras. Följaktingen är endrive en omöjlighet? Shawyer tillbacka visar emellertid kritiken och säger att motorn håller sig inom ramen för fysiken vedertagna lagar. Rörelse mängden kan enligt shawyer bevaras utan att någonting behöver lämna motorn tack vare att rörelsemängdutbytet sker inuti själva motorn. Den rörelsemängd som motorn ger till tymdfarkosten tas nämligen från de elektromagnetiska vågor som generas i motorns inre. Iden bygger på att mikrovågor får studsa fram och tillbacka i en sluten behållare. Genom att göra behållaren konformad blir den kraft som mikrovågorna utövar på behållarenväggar inte jämnt fördelad. Trycket mot konens bottenplatta blir på grund av reativistiska effter större än trycket i riktningen mot konens topp. Vilket knuffar motorn framåt. Mikrovågorna sätter alltså motorn framåt. Utan att lämna den och därmed omvandlas elektrisk energi. exepelvis inhämtad med hjälp av solpaneler. Via mikrovågor till rörelse energi utan att något bränsle behövs för brukas. Som vissa felaktigt uppfattat att det är en evighetsmaskin. Energi måste hela tiden till föras för att hålla motorn i gång. Men eftersom batterit kan laddas upp med soljus har en rymdfarkost med den här typen av motor ombord ändå mer eller mindre obgränsad livstid. Arbetet leds nu av kinesiska forskaren professor Yang Juan som tidigare har jobbat medmikrovågsmotorer som fungerat på liknade sätt. Den kinesiska motorn ska testas i rymden i år då kanse vi har en ny typ av motorer. Endel drömer om att kuna driva bilar och flygplan med dena motor och använda vätgas batterier. Men inan ni får våta drömar om framtidens miljöbilar och farkoster ska den först bevisas att det fungerar i verkligheten och sen återstår mycket forskning för att användas av folket. ...