flute

Med anledning av att LO kom med en uppdaterad rapport om maktelitens löner skrev LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreteraren Per Bardh en debattartikel i DN om detta. Rapporten räknar på vilka inkomster samhällets maktelit har jämfört med genomsnittliga industriarbetare. Makteliten definieras av rapporten som följande grupper: Näringslivets verkställande direktörer Politiker och höga tjänstemän i regering och riksdag Representanter för arbetsmarknadens parter Generaldirektörer och verkställande direktörer i statliga myndigheter och bolag Politiker och höga tjänstemän i de 10 största kommunerna Chefer i kommunala bolag i de tre största städerna Representanter för det traditionella \“överhetssamhället\” Mediachefer/redaktörer och journalister Representanter för universitets- och forskarvärlden Chefsekonomer Representanter för folkrörelseorganisationerna Man tittar då inte bara på lönen för dessa höga poster, utan de totala inkomsterna för dessa personer. Det motiveras med \“Många höga positioner medför sidouppdrag som också ger inkomst, till exempel styrelseuppdrag\” och \“Välbetalda positioner innebär ofta att innehavaren med tiden kan bygga upp en förmögenhet som genererar kapitalinkomster eller inkomster av näringsverksamhet\”. Rimliga utgångspunkter, anser jag. Eftersom man bygger på statistik från Skatteverket gäller rapporten år 2007. Resultatet kan beskådas här:Som synes har framförallt näringslivets toppchefslöner sprungit iväg hejdlöst från 1980. Inte bara det, ökningstakten har också ökat - kurvan blir brantare. Siffrorna uttrycks i genomsnittliga industriarbetarlöner, vilket år 2007 var 22197 kr/månad enligt rapporten. ...

Jag hann inte läsa den förrän nu på kvällen, men noterar att Dagens Nyheters huvudledare \"Staten ska inte flyga\" idag har sällsynt vettiga åsikter om SAS, som till stor del rimmar väl med mina. Lite klipp ur artikeln: \“Varför ska svenska staten äga ett flygbolag? Varför ska skattebetalarna satsa pengar i flyg men inte i bilindustri? Och främst - varför ska pengar satsas i företag som inte gått bra under långa tider, goda såväl som dåliga?\” \“Alliansregeringen hade när den tillträdde uppfattningen att staten inte ska äga företag. Statens uppgift är att ange regler, inte att driva rörelser och konkurrera på marknaden. En sund uppfattning.\” ...

Jag läser idag att enligt bolåneföretaget SBAB:s mäklarbarometer spår mäklarna stigande priser på både bostadsrätter och småhus under årets första kvartal. Det lät ju positivt. Fast läser man lite noggrannare i rapporten ser man att det inte är så glatt som det presenteras. Över 60% av de tillfrågade mäklarna tror på oförändrade priser, runt 10% tror på sjunkande priser och endast drygt 20% tror på stigande priser. Jag skulle utifrån dessa procentsatser snarare säga att \“mäklarna spår oförändrade priser\”, inte \“stigande priser\”. Fast man \“måste\” ju sätta uppumpningsrubriker. Och media sväljer betet med hull och hår… Hur var det där med att journalister bör kolla sina källor åtminstone lite grann? Det behövs ju bara en snabb titt på rapporten ifråga för att se verkligheten bakom pressmeddelandet. ...

Igår presenterade regeringen, med Anders Borg och Mats Odell i rampljuset, ett bankpaket på 50 miljarder. Knappast oväntat att det skulle komma, med tanke på bankernas kapitalbehov och de risker som finns framöver för bankerna. \“Staten kommer att kunna delta med upp till 70 procent av en privat emission på samma marknadsmässiga villkor som andra investerare\” - som av en händelse kom presskonferensen samma dag som SEB meddelar att de överväger en nyemission - ryktena säger att 15-20 miljarder behövs. \“Staten räknar att få tillbaka pengar när bankernas vinster ökar och anser att det finns stora möjligheter till avkastning på de satsade pengar\” säger Anders Borg. Jag håller inte med. Det lär dröja många år innan vinsterna ökar igen - det dröjer troligen en generation innan vi eventuellt är tillbaka till de guldtäljartider det varit för bankerna de senaste åren. Under tiden kommer vi att få se fortsatt kräftgång för bankerna och vi skattebetalare får stå för notan för att täppa hålen i systemet. ...

Igår kom SAS med sin rapport för 2008, som innebar en större förlust än väntat. Även om större delen av förlusten på 6,3 miljarder kronor härrör från dotterbolaget Spanair, som nu säljs, så går även resten av företaget med förlust. Därför ska man nu skära bort flyglinjer och 3000 jobb samt göra en nyemission på 6 miljarder för att få in pengar. Svenska staten tänker bidra med att slänga 1,3 miljarder i sjön. \“Vi har förtroende för att SAS ska komma tillbaka\”, säger näringsdepartementet. Tyvärr så delar jag inte detta förtroende, eftersom jag länge förutspått en skarp nedförsbacke för flygbranschen. Varför ska vi skattebetalare stödja en miljöförstörande verksamhet som dessutom går med förlust? \“För regeringen är det naturligtvis viktigt med ett starkt SAS\” säger näringsdepartementet vidare. Varför är det så viktigt? Prestige? För mig är det viktigare med ett starkt SJ! ...

Sverige och Danmark har tagit olika vägar vad gäller sina valutor. Båda länderna har som bekant kronor och har inte gått över till euron. Medan den danska kronan är kopplad till euron genom den europeiska växelkursmekanismen ERM 2 så har den svenska kronan ingen koppling. Det märks också på hur den svenska kronan som liten valuta fluktuerar mycket mer än t.ex. euron mot dollarn. Igår rapporterades t.ex. att \"Kronan försvagades mot euron med sex öre till 10:69 kronor. Mot dollarn försvagades kronan med sju öre till 8:33 kronor.\"Som synes av diagrammet ovan så betalade man fram till början av september 2008 nånstans 9,30-9,50 svenska kronor för en euro. När så finanskrisen körde igång på allvar försvagades kronan mot euron så att man tidvis har fått punga ut med strax över 11 kronor för en euro. I skrivande stund står euron i 10,76 kronor. Det innebär att kronan tappat cirka 13% mot euron. Allt för att vi har en liten \“skvalpvaluta\” som inte känns attraktiv för investerare i kristider. Visserligen gynnar teoretiskt sett en svagare krona våra exportföretag, men i en global kris där världshandeln över huvud taget sjunker kan man fråga sig hur mycket det är värt. ...

I torsdags rapporterade de amerikanska flygbolagen Continental Airlines och US Airways förluster för fjärde kvartalet 2008. Orsaken visar sig vara dels att färre bokat flygbiljetter p.g.a. finanskrisen, vilket inte var förvånande, dels förluster på dyra kontrakt på flygbränsle. I somras, när råoljepriset var uppe och knackade på $147/fat, fick tydligen flera flygbolag panik och \“säkrade\” sina bränslepriser. Men sen sjönk ju som bekant oljepriset ner till för närvarande runt $42/fat och flygbolagen satt då fast med svindyra bränslekontrakt och färre resenärer - ingen lyckad kombination. ...

Del 1 - lite historia Jag har talat en del om både deflation och inflation förut på denna blogg. Just nu verkar vi befinna oss i ett deflationsskede, men risken är att de jättelika kostsamma räddningsaktioner som nu genomförs av regeringar världen över i slutändan leder oss in i kraftig inflation. Hur behåller man sina pengars värde i inflationstider? Det klassiska svaret är ädelmetaller - guld och silver. Låt oss titta på ett diagram över guld- och silverpriset uttrýckt i US-dollar per troy ounce (oz). Vi går långt bak i tiden - ända till 1840 (diagrammet visar årsmedelvärdena):Som synes låg silver- och guldpriset i dollar absolut fast fram tills Amerikanska inbördeskriget började 1861, då silverpriset började röra på sig - först upp, sen sakta fallande fram till 1914. Guldpriset i dollar låg dock fortfarande fast - självklart, man hade ju guldmyntfot på den tiden. Man ser också tydligt att silverpriset gick upp under krigstider - både Amerikanska inbördeskriget och Första världskriget. Sen började det att hända saker under 1930-talet i samband med början av depressionen. Först trycktes guldpriset ner 1931, sen stack det upp igen 1932-1934. Under tiden hann också amerikanska staten konfiskera allt \“monetärt guld\” i april 1933, d.v.s. guldtackor och guldmynt. Fram till 1930 låg guldpriset stabilt runt $20,65 per oz - från 1934 låg det (någorlunda stabilt) runt $35 per oz fram till 1967, eftersom dollarn återigen höll sig till ett slags guldmyntfot genom Bretton-Woods-avtalet. Sen började det hända saker. I slutet av 1960-talet drog USAs kostnader för Vietnamkriget iväg och många blev tveksamma om det verkligen kunde finnas täckning i guld för alla nyutgivna dollar. Till slut blev situationen ohållbar när bl.a. Frankrike började växla in dollar mot amerikanskt guld och 1971 släppte USAs dåvarande president Richard Nixon dollarns koppling till guldet. Sen stack som synes guldpriset i dollar iväg fullständigt ohejdat och silvret följde med. Man kan också se det på ett annat sätt - dollarn tappade i värde. Detta går också tydligt att se utifrån inflationstakten mätt med konsumentprisindex. ...

Pust! Där slapp vi Spanair, som SAS just sålde 80% av till spanska investerare. Priset blev hela 10,70 SEK, alltså en euro. Det var väl hyggligt av spanjorerna att ta över detta blödande flygbolag. Visserligen innebär försäljningen en förlust på drygt 700 miljoner kronor för SAS, men å andra sidan går ju Spanair med flera hundra miljoner i förlust per år, så man får nog ändå säga att SAS gjorde en bra affär. ...

Merrill Lynch kom igår med en analys av Swedbank där man varnar för mångmiljardförluster. I worst-case-scenariot kan Swedbank förlora 56 miljarder kronor och hittills i denna kris har det ju till stor del varit worst-case-scenarier som slagit in. Som väntat är det Swedbanks exponering mot Östeuropa (Baltikum och Ukraina) som oroar mest. Tydligen har Swedbank \“81 miljarder kronor i tillgångar som värderas mot modeller\” och med lärdomar från de amerikanska bankerna kan man ju ana hur tillförlitligt \“mark-to-model\” är för att korrekt värdera tillgångar. \“48 miljarder härrör från Baltikum i ett devalveringsscenario, som bedöms ha 33 procents sannolikhet i analysen.\” Hur Baltikum skulle lyckas klara sig ifrån en devalvering förstår i alla fall inte jag. Jag skulle vilja säga att sannolikheten för att de baltiska valutornas koppling till euron ska kunna behållas är ungefär lika stor som sannolikheten för att en snöboll överlever i helvetet, när risken till och med finns att eurovalutaunionen i sig kan spricka. ...